Vikatextils blogg

Här kommer så en liten uppdatering av hur det går. Vi får väl skylla på det fina vädret att det inte har kommit ett knyst från mig på länge. Plus att jag har yngsta dottern hemma i exakt en vecka.

Jag har iallafall vevat på under veckan och åstadkommit något som nästan liknar en socka. Men… (det finns en hel massa men) det är inger riktig resår utan fusk varianten, det fanns en och annan tappad maska i hälen och på lite andra ställen. Så här ser den ut:

Första fusksockan

Vad som är svårt är att få till tyngderna rätt i häl och tå. Nu ser jag ändå vad som händer och när maskorna behöver mera tyngd, men det beror på att jag inte använder resårdelen än. När den kommer på blir den som ett lock och då bör jag se ännu sämre. Nu har jag fått en massa  tips från en epostlista som säger att det är under första delen av häl/tån som man behöver flytta tyngder ofta. Under andra halvan, när man ökar maskantalet igen, är det inte lika noga. Återstår att testa dessa råd!

Nytt utseende igen. Det var problem med hur bilderna hamnade i den förra mallen.

Ja, nu är hon här. Sockstickningsmaskinen Viktoria. Ålder obestämd, men minst 60 år.

Här är hon fastsatt på mitt sybord. Symaskinen har fått maka på sig. Det är en otroligt gedigen maskin. Inga smäckiga detaljer där inte. Man kan förstå att de här maskinerna håller i en halv evighet med lite vård.

Idag har jag ägnat mig åt att provsticka. Det här är ett vitt, tunt, otäckt akrylgarn som passar alldeles utmärkt till att lära sig på. Det är väldigt lätt att sticka runt, runt, men det finns en hel del att tänka på förstås. Första gången jag provade att sticka en häl hade jag trätt garnet fel så då fungerade det inte alls. När jag väl fick kläm på trädningen var det lättare. Nu har jag tillverkat ett antal hälar till och tycker att jag börjar få lite kläm på det. Jag har faktiskt nytta av att ha stickat sockor på mina andra stickmaskiner. Det är främst hur man flyttar tyngderna jag känner igen och jag märker också att jag ser när tyngderna behöver flyttas. Mycket återstår att lära sig. Jag ska bemästra ribb-tillsattsen innan det blir några sockor på riktigt.

Med maskinen följde den här boken:

Lärobok för snabbstickningsmaskinen Viktoria. Det var lite annat stuk på instruktionsböckerna på den tiden. Det står en massa siffror och bokstäver vid de olika delarna men det finns inget samlat om vad det är som visas. Det får man läsa i den löpande texten. Det behöver inte alls vara på samma sida heller. Men noggran är den.

Det finns några stickbeskrivningar i den också. Normalstrumpor för handeln.Halvstrumpa. (som i mina ögon ser väldigt hel ut. Det kan vara att den har ett lite kortare skaft) Och Faconerad herrstrumpa. Det sista ser ut att vara något speciellt sticksätt, men det får jag utforska senare.

Min sockmaskin är påväg. Jag trodde att den skulle få tillbringa helgen i Ljungby men nu är den vidaresänd därifrån. Det står inte vart.

Ja, så vad gör man då när man väntar och väntar och väntar. Jag har ägnat lite tid åt DesignaKnit. I en gammal Modern Machine Knitting, julinummret 2002, hittade jag en artikel om standardmodellerna och hur man förändrar dem. Det var precis vad jag behövde läsa. Olika program har olika ”tänk” och det gäller att komma underfund med hur just dethär programmet ”tänker”. Knitware är så enkelt. Där ändrar man utseendet genom en meny, vilket gör att det  är rätt lätt att förstå hur det ska bli. I DesignaKnit ändrar man grundelement genom att ange andra mått. Plötsligt insåg jag att det går att göra rätt mycket förändringar även i det här programmet. Men det är inte lika lätt att förstå vad man ska ändra. Vem kunde gissa att man skapar en A-formad tröja genom att ändra måttet för blusning vid bål.  Här är några varianter som tidiningsartikeln gick igenom.

I nästa alla maskinstickningstidningar jag läst finns det artiklar om DesignKnit. Jag har alltid suckat över det, men jag börjar förstå poängen. Det är kanske dags för en mer systematisk genomgång av alla sparade tidningar.

Ja, det är faktiskt sant. Jag har beställt ytterligare en stickmaskin! Vän av ordning, inklusive min sambo, utbrister säkert: ”Men en till, behövs verkligen det” Ja, den här är annorlunda. Det är en gammal renoverad sockmaskin. Det är en rundstickningsmaskin med resårbädd som man vevar. Ser ut såhär:

En sockstickmaskin

På den kan man sticka sockor i ett nafs har jag läst på nätet. När man kan förmodar jag. Det blir en hel del nytt att lära sig. Ni kommer garanterat att få höra om mina öden och äventyr med denna maskin. Den väntas hit i slutet av nästa vecka, om bussgods sköter sig. Så tills dess håller jag på att inventera mina sockgarner i förråden och titta på filmsnuttar på YouTube. Sök på Circular sock knitting machine där så kan ni få se dem ”in action”

Det är verkligen inte så lätt det här med blogg. Jag har nu letat wordpressteman och provat lite olika. Så ni får stå ut med att den här bloggen byter utseende i tid och otid för närvarande. Och jag har insett att jag behöver lära mig html också. Mer än vad jag kan nu iallafall. Just nu har jag min sambo att sitta och göra en massa ändringar i koden och jag blir superirriterad när jag inte kan göra allt själv.

Lustigt egentligen att jag behöver lära mig html till en blogg när jag har fixat en hel hemsida utan, men till hemsidan har jag använt programmet Dreamweaver och det har fungerat bra. Även om man nog kan göra sidorna layoutmässigt betydligt snyggare, men innehållet har varit viktigare.

Min linker är trasig. För den som inte vet vad en linker är kan jag berätta att det är en underbar apparat som verkligen underlättar monteringen. Man trär upp de stycken som ska sammanfogas på pinnar och sedan syr maskinen en söm som ser ut som kjedjestygn. Det går snabbt och blir snyggt.

Montering är min akilleshäl. Det blir för det mesta verkligen inte snyggt när jag varit framme. Det var därför jag blev så lycklig när jag fick med en linker med en begagnad stickmaskin. Eller rättare sagt, jag fick med en stickmaskin på köpet när jag köpte en linker och min underbara stickmöbel.

Guide to knitting techniques

Nu har jag hittat en lösning som visserligen är betydligt långsammare än en linker men som inte verkar så tokig. I boken här ovan fanns en beskrivning av hur man virkar ihop ett plagg. När jag började insåg jag att det ser ut precie som den söm linkern åstadkommer.  Det man gör är att man gör samma maska som när man virkar luftmaskor men sticker först virknålen genom bägge delarna, hämtar garnet och drar igenom den förra maskan. Och så fortsätter man runt. Hoppas att ni förstår vad jag menar. På ena sidan bildas en rak söm och på sidan som är närmast dig bildas kjedjestygnen.

Boken Guide to Knitting Techiniques är mycket bra om någon råkar ramla över den. Den är utgiven av Silver i Japan (tillverkaren av stickmaskinerna Silver Reed) 1977 och är ett uppslagsverk om stickmaskinstekniker. Jag fick tips om den här boken när jag skulle sticka knapphål i ribb första gången och hade lyckan att komma över ett ex.  Här kan man slå upp det mesta i teknikväg både på enkelbädd och dubbelbädd. Den är tänkt för Silver Reeds maskiner, men om man struntar i inställningarna av släden är ju sättet att göra saker och ting på detsamma.

Tårtkalas hos Kullerbyttan med laktosfri prinsesstårta.

Igår firade vi Stickas femårsfest med tårta. Det var gott. Och så kunde jag äta den. Jag har tål inte mjölk och är inte bortskämd med att kunna äta tårta. Den här var laktosfri och då tål jag den bättre än om den är gjord på vanlig grädde fast det är proteinet jag inte tål. Märkligt, jag kan inte förklara det. Jag kan dock inte äta laktosfritt varje dag, men någon gång ibland går det bra.

Vi tittade också på en lustig rundstickare i plast som Eva har på sin skola. Den glömde jag att fota eftersom jag var så upptagen med att äta tårta och  att veva på stickaren. Jag har sökt efter någon bild på nätet, men inte fått tag på någon. Jag får återkomma om jag hittar en  bild.

Det är alltid väldigt kul med dessa träffa. Bara att träffa andra som vet vad man talar om är inspirerande har jag märkt. Jag känner mig lyckligt lottad som ändå har så nära att jag har möjlighet att åka på dessa träffar även om det tar sin tid att resa.

Nu har jag gjort ett första test med att använda DesignaKnit för att göra en stickbeskrivning. Först fick jag ägna lite tid åt att läsa och försöka förstå mig på alla olika sätt att skriva ut. Det finns onekligen en hel del olika varianter på utskrifter. Efter lite funderande valde jag att använda notationsformen.  Och jag är helt såld!!! Toppenbra helt enkelt. Så enkelt att arbeta efter!

Detta mina vänner ska föreställa en ärm. Jag tog bilden med datorns inbyggda webkamera och det var inte helt lätt visade det sig. Denna ärm är iallafall stickad efter DesignaKnits notationsbeskrivning!

Och varför stickar man en ärm? För att jag gjort en kofta med hjälp av Sweaters i Knitware och den isydda ärmen blev för smal. Den är till och med för smal för koftans ärmhål. När jag så satt där med en alldeles förtrång ärm kom jag ihåg att samma sak hände mig i höstas, med en annan kofta. Den fick dottern överta. Då frågade jag på den internationella Knitware-listan och det var fler som upptäckt samma sak. När man använder isydd ärm i standardstorlekarna blir ärmen för trång. Tydligen händer detta inte om man använder egentillverkade storlekar. Jag har aldrig brytt mig om det. Det har alltid fungerat bra med de vanliga storlekarna så varför krångla har jag tänkt. Men där får jag nog tänka om.

Men tillbaka till notationsbeskrivningen. Ut ur skrivaren kom en skiss på  ärmen med notation i kanten. Den kunde tex se ut såhär: 5:+1s5×18. Och hur ska nu detta tolkas. Jo på varv 5 ökas 1 maska, sedan stickar man 5 varv före nästa ökning och detta upprepas sammanlagt 18 gånger. När minskningarna kom stod 152:-5s1×1 och detta betyder att på varv 152 ska man minska 5 maskor och detta ska utföras en gång.  Det var otroligt enkelt att följa. Detta kallas tydligen japansk notation och det fanns i den första maskinstickningstidningen jag träffade på, Modern Machine knitting. Folk hade visst svårt att förstå sig på den här notationen så denna tidining bytte senare till en mer traditionell stickbeskrivning med vanlig skiss till.  De nya ärmarna passar i koftan så nu återstår bara att montera dem.

Ja, så var det dags för första lite mer seriösa inlägget här på min nya blogg. Eva skrev på maskinstickningslistan och önskade att få höra om det här med plaggets form. Jag har skrivit om alla sätt jag kommit på att ordna till en stickbeskrivning på min hemsida så här tänkte jag bli lite mer personlig och berätta om hur jag har gjort genom åren.

När jag först började sticka på min lånade Brother 830 använde jag den här boken för mina första tröjor.

Boken Sticka med Stickmaskin

Den har stickbeskrivningar och använder handstickninggarner som fanns tillgängliga när den här boken kom ut 1983. Sedan har jag också hittat några tidiga anteckningar där jag vet att jag hämtat modeller ur en sticktidning och sedan stickat provlapp och räknat ut hur jag ska sticka. Det var enkla modeller till några barntröjor jag gjorde.

När jag köpte min första egna stickmaskin, en LK-150, köpte jag också en stickledare eftersom jag visste att det inte var så lätt att hitta stickbeskrivningar.

En elektronisk stickledare

Hur man använder en stickledare kan man läsa ett helt avsnitt om på min hemsida. Hela poängen är att man ritar upp sin modell på ett ark och sedan ställer man in hur många maskor och varv man har på 10 cm. Den är lätt att använda och man ser både var man är och vad man skall göra. Kopplas till stickmaskinens varvräknare med en liten sladd. Det har blivit en del tröjor skapade med den här också. Men sedan hittade jag Knitware på en BBS 1994 och det är detta program jag använt absolut mest sedan dess.

En skärmdump från Knitwares panel.

Har har fyllt en hel pärm med utskrivna stickbeskrivningar. Det är kul att bläddra och minnas olika skapelser. Detta program är lätt att lära sig, inte dyrt att köpa och man kan göra massor med olika modeller. Datorn är ett väldigt bra verktyg för att skapa stickmodeller. Det är så mycker räknande och det är datorn bra på. Ända nackdelen med det är att det är på engelska. Nu har jag också skaffa DesignaKnit och ska försöka lära mig hur man gör modeller med de programmet. Det är avsevärt mycket svårare att använda än Knitware så än har jag inte lyckats så bra. Jag tror att jag kommer att fortsätta använda Knitware till det mesta jag gör.

Min blogg, som mestadels kommer att handla om maskinstickning. Eftersom jag själv älskar att läsa om allt som har med maskinstickning att göra måste jag ju bidra till att det finns något att läsa. Mina infosidor om maskinstickning är också ett utslag av detta, men de kräver inte så mycket arbeta längre. Faktum var att jag valde mellan att skapa en blogg och infosidorna, men det ena behöver inte utsluta det andra som tur är och nu är det dags för en blogg. Infosidorna har ju funnits i snart 1½ år vid det här laget. De är uppskattade förstår jag på mail jag får. Jag hoppas att den här bloggen också ska bli uppskattad.