Vikatextils blogg

Nu har jag lyckats åstadkomma nästan en socka. Se här:

Det här skaft i resår, en häl och en del av foten. Jag var lite nervös över hälen men den fungerade bra. Däremot hade jag svårare med att plocka över resårmaskor till cylindernålar vid hälen. Där tappade jag två maskorm men de syns inte för de finns på andra sidan av sockan. Dessutom är den här halvsockan alldeles för löst stickad. Så snart kan jag nog sticka en riktig socka hoppas jag.

Men nu är sommar och sol här också och man kan ju inte önska sig regn bara för att man ska sitta inne och sticka sockor. Det är väl bara att njuta av sol och värme så länge det varar.

Jag kämpar vidare med att lära mig använda sockstickningsmaskinen Viktoria. Hälar var rätt snabbt avklarat innan jag provade med resårskivan på. Då är väldigt likt att sticka med en vanlig stickmaskin och jag har stickat rätt många par sockor med mina andra stickmaskiner. Så nu har turen kommit till resårskivan.

Resårskivan sitter som ett lock på maskinen. Det gör att man inte ser vad som händer riktigt så bra. Det finns också en mängd olika skruvar och det gäller att lära sig vilka man får skruva på och vilka man inte får skruva på. Dessa maskiner är små mekaniska underverk och man kan reglera allt. Det blir också ett väldigt plockande med resårnålarna eftersom de ska bort varje gång man lyfter bort resårskivan. Och den måste ju bort om man vill se hur det blev.

Här till höger håller jag på med att föra över maskor från en resårnål till en cylindernål. Detta gör man när man  ska sticka hälen. Det var gräsligt pilligt innan jag kom på hur man ska göra.Cylindernålen ska in under ett band som håller fast nålarna och jag hann tappa en del maskor innan jag fick till det.

Just nu håller jag på ett första försök att sticka häl med resårskivan på. Det är väldigt viktigt att flytta tyngderna rätt i första halvan av hälen. Det gick bra när jag såg in i stickningen. Nu ska vi se vad som händer när jag inte ser utan måste observera det av maskorna jag ser. Fortsättning följer.

Idag har jag återupplivat lite av mitt gamla intresse att sy medeltida skor. Inte för att jag själv har sytt. Det sätter min onda axel effektivt stopp för, men jag har haft kurs för Eva i Stäket med dotter. De tänker åka till medeltidsveckan i Visby, iförda medeltida kläder och egenhändigt tillverkade skor. De hann inte riktigt färdigt idag, men det är ju ett tag kvar till augusti.

Här ser ni Eva som syr så det ryker. Längst fram i bilden ser ni skohögen som består av mina egna skor. Det finns bättre bilder av dem på min websida. Där kan man se dem snyggare uppställda och det finns en liten presentation av några olika modeller.

Det är egentligen inte speciellt svårt att sy medeltida skor. Man kan lära sig stygn och teknik på ett par dagar. Som tack för besväret får man ett par unika skor  att bära till sin medeltidsdräkt. Det är väldigt skönt att gå med  dessa skor i naturen också. Det känns som att gå barfota utan att det sticks. Inte så dumt för oss som gillar att knalla omkring utan strumpor och skor. Asfalt är inte lika underbart.

Den stora fördelen med att sy själv är ju också att man kan sy ett par till…..

Näverstickningen bygger på att man tillverkar ett hålkort med följande utseende.

När man sedan ska sticka sätter man in hålkortet. Läser in det och sätter maskinen på Slip. Anvisningarna i tidningen säger att man skall börja på varv 8, stickar 8 varv, Sedan byter man färg och stickar 14 varv. Man byter alltså färg vart 14 varv så ni förstår att en färgväxlare är praktisk. Man avslutar med ett halvt mönster.

Visst ser det lite annorlunda ut än den äkta handstickade näverstickningen!. Jag jämförde med en liten provstickning i denna teknik jag hade i en pärm. Men det är ändå läckert att det går att göra på ett lätt sätt med maskinen.

I veckan hade vi sista mötet med Kullerbyttan för terminen. Det blev en del sockprat och titt på nya böcker som en medlem köpt. Sådant är alltid roligt. Sedan hade jag med en provlapp på sk konststickning eller näverstickning gjord  med hjälp av hålkort på stickmaskin. Ser ut såhär:

näverstickning

Beskrivningen hittade jag för en många år sedan i tidningen To&Fro vol12 No 1 och har tänkt prova i hur många år som helst. Nu blev det äntligen av. Det är ett hålkortsmönter och sedan använder man Slip för att sticka en färg i taget. Det blev ett rätt spännande mönster tycker jag. Ska man sticka något större behöver man nog ha en färgväxlare. Det blir lite kämpigt att byta garn vart 14:e varv.

Någon som funderar på vad To&Fro är för tidning? Det var en klubbtidning för en postklubb för maskinstickare grundad i England, men med medlemmar över hela världen. Alltså före internets tid. Jag gick med när jag började sticka på den lånade Brothermaskinen i början av 90-talet. Postklubben upphörde några år senare och To&Fro blev en tidning som gick att köpa som alla andra. Sedan försvann den helt. De gamla To&Fro tidningarna är en guldgruva av kunskap. Stickbeskrivningarna är väl inte alltid så bra, men artiklarna om tekniker med mera är bland de mest avancerade jag någonsig mött i en tidning. Det fanns också en systertidning för elektroniska stickmaskiner. Om någon snubblar över dessa tidningar så KÖP.