Vikatextils blogg

Idag har jag inte lyckats så värst bra med det jag företagit mig. En av förtretligheterna var socka nr 2. Efter att ha repat upp förra försöket satte jag igång med förnyad kraft. Efter inte så många varv var det tvärstopp. Viktoria gillade visst inte mitt sätt att veva upp garnet. Ta av stickningen och ta fram nystapparaten och nysta om. Plötsligt hoppar det blivande nystanet av och for iväg ner på golvet! Det har jag aldrig varit med om förut. Bara att sätta igång och dra upp garnet igen och veva upp till ett nytt nystan en gång till.

Så äntligen dags för sockstickning. Mudd utan missöden, flytta över från resårskivan till cylindernålar går utan missöden, första halvan av hälen går utan missöden, sedan när jag ska börja med andra halvan hoppade en maska av. Jag fortsatte ändå. Stickade foten och sedan dags för tån. Fy vilket krångel. Långsamt, långsamt gick det. Tappade nog egentligen bara en maska. Jobbet var att få maskorna att sticka ordentligt. Alltså att ha tyngderna på rätt ställe. Det fortsatte krångla på andra halvan av tån. Där brukar det vara enkelt att sticka. När jag äntligen fick av sockan från maskinen var det dags att granska förödelsen. Det blev fyra säkerhetsnålar i avhoppade maskor. Det går faktiskt att fixa en hel del i efterhand. Tur det.

När jag så skulle fota till bloggen behagade kameran medela att den var utmattad och behövde bli matad från väggen. Jag var också utmattad. Och detta inlägg blir utan bild.

Att ha lyckats sticka en socka är ingen garanti för att det ska gå i en gång till. Detta upptäckte jag idag när jag gav mig på socka nr 2. När jag stickat hela hälen och började plocka tillbaka nålar från villäge tappade jag en maska. Jag hade glömt att kontrollera att nålen var öppen! Det blev till att repa upp och så får jag ta itu med sockan igen en annan gång. Någon gång ska det säkert bli en socka nr 2.

Yngsta dottern kom hem från Japan igår. Med massor att berätta. Så idag har jag druckit japanskt te ur japanska temuggar och ätit japanska kex till. Inte så dumt. Visst är muggen fin!

Här är min första socka som jag stickat på sockmaskinen!

Den är fullt användbar dessutom. Återstår bara att veva fram socka nr 2 till den andra foten. Den här sockan har resårstickat ben och resår på översidan av foten. Garnet är Opal.

Vi har varit i skärgården och hälsat på ett par dagar. Förutom trevliga människor fanns där även en hel snickarbod men tillhörande verktyg och möjlighet att få lite expertråd. Alltså fick min arbetsbänk från Jula åka med tillsammans med ett hyllplan som inte används. De två små skivorna är nu ersatta av en hel skiva. Den har sågats av till rätt längd. Djupet är något mer än med orginaldelarna men det är bra med lite mer arbetsyta så det gör inget. Sedan har vi lackat skivan tre gånger. Nu är den så blank att man kan spegla sig i den. Och nu sitter maskinen rakt och ordentligt!

Det känns också bra att sticka på den.

Och så en närbild på maskin och skiva. Tänk så bra att det fanns gamla hyllplan sparade i källaren.

Arbetsbänk från Jula

Nu har jag semester och tid att skaffa nya prylar. Detta föranledde ett besök på Jula igår. Jag behövde hitta någon bra möbel till min sockstickningsmaskin Viktoria. Jag hittade en arbetsbänk för inte allför mycket pengar och ägnade sedan förmiddagen idag till att skruva ihop hela härligheten. Men… jag är inte helt nöjd. Arbetsbänken består av två delar som man skruvar mot varandra. Det är meningen att man ska kunna spänna fast träbitar menllan de olika skivorna. Man jag skruvade ihop och satte sedan Viktoria på den. Skivan som maskinen sitter på blir nertyngd och lutar därför nedåt. Hon väger ju några kilo den goda stickmaskinen. Och jag tycker inte att hon sitter fast som hon ska heller. När jag stickar måste jag hålla emot ibland. Har någon något bra tips tar jag tacksamt emot det.

sockböcker och en html-bok

Något som gläder mig när jag läser andra bloggar är att det finns fler bokfrälsta varelser än jag själv. Just nu är jag rätt insnöad på sockor och då blev det några extra sockböcker till bibliotketet. Och en bok om HTML. Sockböckerna är alla mycket bra. Inhandlade på Adlbiris. Vintage socks och Sock innovations är nog de som är allra bäst. Fast allt beror ju på vad man är ute efter.

Det här med böcker är en sak för sig. Jag vill gärna ha minst en bok om något jag ägnar mig åt. Gärna tre om det finns. Jag skyller på mina föräldrar. De arbetade bägge i bokhandel innan jag föddes och min pappa arbetade hela livet med böcker på bokförlag. Jag är uppfödd med korrektur och massor av böcker. Böcker kan jag impulshandla! Det händer aldrig med kläder kan jag säga.

utsikt över Toscanskt landskap.

Många av er förstår säkert vad jag har varit när ni ser den här bilden. Just det Toscana i Italien. Det är ett oerhört vackert landskap med böljande kullar, olivlundar och vinodlingar. Där finns också mängder med små medeltida byar med trånga gränder och storståtliga kyrkor. Den här bilden är tagen utanför den lilla byn Pienza. Visst är det fint!

Lutande tornet i Pisa.

Vi har också varit i Pisa och tittat på det lutande tornet. Och oj vad det lutar. Det började luta redan när det bygdes och de stackars byggmästarna har gjort försök att kompensera lutningen allteftersom byggnationen pågick. Överst på tornet placerades en klockdel som är mer upprätt än resten. Det är också flaggan på toppen.

Glassbutiken som vunnit världsmästerskapet i glasstillverkning.

Här har vi Glassbutiken med stor G! Den ligger på torget i den lilla staden San Gimignano och har man vägarna förbi så får man inte missa den. Det fanns hur många glassorter som helst. Säkert 30-40 st olika smaker. Jag som bara kan äta sorbet är van vid att jag har max två sorter att välja bland. När jag frågade vad som var sorbet i den här butiken fick jag veta att sorbet var alla de som var fruktbaserade. Oj, oj, vilket dilemma jag fick det var nämligen minst 10-15 sorters fruktsmaker. När jag väl hade valt mina tre kulor var det bara att njuta. Jag har aldrig i hela mitt liv ätit en godare sorbet.

Det har blivit mer vin och glass än stickat. Hur jag än spanat har jag inte kommit närmare något stickat än såhär:

Stickat på marknaden i Florens.

Det här ståndet hittade jag på en marknad i Florens. Fast för att vara helt ärlig behöver inte garnförrådet fyllas på så värst mycket.

Ja och hur var det nu med vinlådorna och säkerhetsbältet? Vi flög ner och åkte buss hem. Mycket bra om man vill kunna handla med sig lite vin för att förgylla kommande månader med. Det blev ju också lite besök på vingårdar och i vinbutiker.  Men det kränger en del när man far över alperna så då är det bäst att spänna fast lådorna precis som vi spänner fast oss själva. Man vill ju inte att de ädla dropparna skall spillas innan man är hemma. Lugn bara, alla lådor är inte mina.

Vinlådorna har säkerhetsbälte för att inte fara iväg.