Vikatextils blogg

och inte blev det mycket stickat heller. Jag har börjat på ena framstycket på koftan. Det är allt. Inte ens en liten socka har det blvit. Vart tar tiden vägen ibland?

Jag har ägnat senaste veckan åt att försöka åstadkomma ett koftmönster med DesignaKnit. Jag använder den japanska notationen att sticka efter. Där fick jag också repetera en del, men jag måste säga att jag tycker om det till stickkbeskrivningar. Lämnar tekniken till mig men ger den hjälp man behöver med matten.

Här är en bild på bakstycket. Jag gör ett mönster av vridna maskor ovanför armhålet. Då borde det bli lite som ett ok har jag tänkt. Till min stora förvåning var det kul och går rätt fort att göra detta mönster för hand. Jag har knappt gjort något sådant förut. Jag brukar vara så lat att jag bara vill göra mönsterstickning med hålkort eller elektroniken. Det kan ju ha att göra med maskinen. Den här koftan stickar jag på LK-150 som är en mellanstickare med 6,5 mm mellan nålarna. Nu var det länge sedan jag använde denna maskin, men jag blir alltid lika glatt överaskad när jag gör det. Det är så otroligt lätt att sticka med den.

Bakstycke till kofta.

De fyra paren sockor är färdiga

Det gick mycket snabbare än jag trodde att sy ihop och färdigställa de fyra paren sockor. Typiskt nybörjare att missbedömma tidsåtgången. Jag kan dock konstatera att det nog ändå var en nyttig övning, både att sticka sockorna och att sy ihop dem. Jag är nöjd med resultatet. Ett av paren har jag gjort till mig själv. Det är paret längst till vänster. De passar faktiskt på mina fötter så jag har lyckats i mina beräkningar, vilket också känns bra. De är stickade i ett sockgarn som heter Qualitas. Ett jättehärligt garn som ger smidiga tunna sockor.

Nu väntar nya utmaningar. Jag har fått smak för Knit-along och hoppat på en koftstickningsgrupp i Knitters Edge group på Yahoo. Jag har garn som jag skaffade i vintras. Det har inte blivit något av den koftan än eftersom min ”Frusna skuldra” hindrat mig från att sticka på mina andra stickmaskiner. Nu börjar axeln bli så pass mycket bättre att jag tänkte göra ett försök.

Fyra par sockor klara att sy ihop under VM i friidrott.

Detta ör det jag har åstadkommit under veckan som gått. Fyra par sockor. Nu återstår att sy ihop tån samt att fixa till x antal tappade maskor som finns på en del av sockorna. Vi får se hur det går.

Hindren har varit fler än vad jag tänkte mig. Först och främst har jag blivit förkyld vilket gör att jag haft lätt huvudvärk och halsont i flera dagar. Orken har inte riktigt räckt till. Sedan har sambon varit ordentligt sjuk så han är hemma över helgen, vilket inte var planerat. Nu har jag deklarerat att jag tänker sitta framför tvn och friidrotten ändå.

Det som ändå var kul att ta sig an den här utmaningen är att jag nog ändå stickat fler par sockor än vad jag skulle gjort annars. Beskrivningen sitter nu. Jag vet mycket bättre alla moment. Snart måste jag beställa mer garn!

Utmaning att sticka under VM

Jag har hoppat på den här utmaningen. Här ska stickas sockor så det ryker! Jag tänkte nämligen sticka så många sockor jag kan under veckan och sedan ägna helgen, framför VM i friidrott, till att sy ihop dem och göra dem klara. Hur många hinner jag tro? Litet hinder under veckan är handledarkurs på trafikskola och besiktning av den gamla bilen.

Vill du också vara med och sticka under VM. Klicka här för inlägget med regler och anmälan.

Nu har jag bytt igen. Jag tycker bättre om det här utseendet. Vad tycker ni?

Tyvärr är det lite svengelska eftersom det tydligen är lite knas med språkfilerna. Suck, jag som just hade fått allt till svenska. Ni får ha överseende. Jag letar efter en lösning.

Efter att ha kämpat och börjat på sockor i flera dagar så fungerar det plötsligt. Jag hade börjat misströsta rejält, men tänkte att jag måste göra något rejält fel eftersom det här är en mycket beskedlig och snäll Viktoria. Och mycket riktigt. När jag började fundera på vad det kunde vara så ställde till så mycket kom jag fram till att det troligen var för hård maskspänning. För säkerhets skulle konsulterade jag Anki som expert. Hon bekräftade mina misstankar. Jag ökade maskstorleken ett hack och plötsligt vevade jag fram detta par utan nämnvärda problem. De blev dock större än jag hade planerat. Får lov att prova dem på sonen när han dyker upp.

Sonen har åkt genom Sverige. I Sundsvall hittade han den här skylten och mms:ade den till sin garntokiga mor.

Dotterns gamla undulat Kvicken har fått för sig att man måste ha sällskap för att äta. Kvicken är nio år och börjar bli en gammal undulatherre. Hans syster Klonken dog för ett par år sedan. Veckan som gått har jag suttit någon timme varje dag med tidning och knaprat på något i dotterns kök där Kvicken bor. Kvicken har kvittrat glatt och tyckt det varit kul med lite sällskap. Lite har han fått i sig också. Han blir nog glad när dotter med sambo kommer hem ikväll.

När så sybordet blev fritt överfölls jag av sylust. Här håller jag på att brodera en vinsmoking från LinneaArtLine. Och här är resultatet: Visst blev flaskan fin!