Om konsten att sticka spets.

Ibland går saker och ting mindre bra. Se här hur det blev på höger axel på framstycket.

Mindre vackra hål

Mindre vackra hål

Det har gått så otroligt bra och så plötsligt blev det bara kaos när jag hade 20 varv kvar att sticka. Det visade sig vara väldigt svårt att få spetesn att bli bra ovanför stället med trassel så det fick bli slätstickning de sista 20 varven. Jag får laga till hålen på något sätt och sedan se ut som om det regnar. Andra axeln fick också sista biten slätstickad så att skillnaden inte skulle bli för stor.

Vad hände då? Jag är nästan hundra procentigt säker på att det berodde på att jag hängt på för mycket vikter! Det är svårt att se på bild men garnet gick av, repade upp sig och det gick inte att sticka. Det här garnet är torrt och sprött i sig själv och för mycket vikt som drar nedåt samtidigt som man flyttar maskor borde innebära en stor påfresting. På andra axeln hade jag väldigt lite vikter och då fungerade stickningen helt utan problem.

Hur mycket vikter är för mycket då? När jag har stickat hela styckena har jag använt två kantvikter plus hängt på den långa uppläggningskammen och hängt två kantvikter på den. Till axeln som gick snett använde jag två kantvikter och  lilla uppläggningskammen med en kantvikt på. Det var för mycket. Det ska helt enkelt inte vara mycket vikt när man stickar spets på Brothermaskin till skillnad från Silver Reed. Ju mer desto bättre är det som gäller där, åtminstone på min hålkortsmaskin.