Tågresan Moskva- Ulan Bator

Så var det dags att kliva på tåget! Fem nätter och fyra dagar tillbringade vi sen på tåget. Det var ett kinesiskt tåg. Internationellt expresståg stod det. Express i det här fallet innebär inte att tåget går särskilt snabbt, utan att det inte gör så många stopp.

Tåget i sig var som att åka tåg i Sverige för ett antal år sedan före den helsvetsade rälsen och med toaletter som inte fick användas på stationerna eftersom innehållet spolades rakt ut på rälsen. Tåget dunkade och gungade som jag minns från min barndom.

Några gånger per dag stannade tåget på någon station och vi kunde kliva av och sträcka på benen lite. Många stationshus fastande i kameran märkte jag när jag började titta på bilderna. Många är förvånasvärt lika varandra med en mycket speciell färg. I början fanns kiosker på perrongen där man kunde inhandla öl och lite matvaror. Längre bort i Sibiren var det privatpersoner som kom med sina varor direkt och sålde.

Vi hade inte så stort behov av att handla. Vi gick till resturangvagnen tre gånger om dagen och åt frukost, lunch och middag. Enkel men god mat serverades av innehavaren. Resturangvagenen var rysk fram till mongoliska gränsen. Sedan kopplades en mongolisk resturangvagn på. Snyggare att se på, men faktiskt inte lika god mat.

Vad sysselsätter man sig med då undrar ni säkert. Läser, sover, pratar med andra. Står i korridoren och tittar ut, fotar. När man tröttnat på att sitta och läsa kan man ju stå. Eller hitta någon att spela datorspel med.

Varje vagn har sin tågvärd som pysslar om vagnen och resenärarena. Ser till att samovaren med vatten kokar som den ska, städar håller ordning på passagerarna så att ingen blir kvar på någon station. Vi vinkades på tåget i god tid före avgångstid. Sedan lagar de sin egen mat också. Många gånger kände man matdoft från deras speciella kupé där maten skars upp.

Landskapet var länge väldigt likt vårt svenska. Först när vi kom bortåt Bajkalsjön började det förändras lite mer påtagligt. Något annat som förändras är tidszonerna. Allteftersom vi rörde oss bort från Moskva blev det mer och mer påtagligt. Men tidtabellen och stationsklockan använde Moskvatid. Så det gjorde vi också, men mattiderna flyttades med ljuset. Allra märkligast blev det dag 4 då vi åt frukost kl 3, lunch kl 8 och middag kl. 12. Då hade vi rört oss fyra timmar framåt jämfört med Moskvatid och 6 timmar jämfört med Sverige. Belöning var också att se Bajkalsjön i morgonljus. Vackert!

tåg1

tåg2tåg3

Den ryska resturangvagnen

Den ryska resturangvagnen

tåg5

tåg6

tåg7

tåg8

tåg9

tåg10

tåg11

tåg12

tåg13

tåg14

Samovaren i vår vagn. Där fanns alltid kokande vatten till te.

Samovaren i vår vagn. Där fanns alltid kokande vatten till te.

Bajkalskön

Bajkalskön