Tillökning

Här är delar av nykomlingen i stickmaskinsfamiljen här hemma. Det är en Silver Reed Sk 860 med resårbädd och gammal elektronikkoppling. Alltså en mellanstickare med 6,5 mm mellan nålarna. Samma som LK-150, men den här har mönstermöjligheter och resårbädd.Den gamla elektroniken består av två enheter, en EC1 som läser mönsterkort och en PE1 box där man kan läsa in fler kort i bredd, läsa in mönster från DesignaKnit (med rätt kabel) med mera. Det gör att man slipper ha en dator med DesignaKnit bredivd maskinen och dessutom inte behöver handla kabel om man inte vill. Jag har haft en PE1-box tidigare till min Silver Reed 580 (som jag sålde för några år sedan). Den boxen var senil. Återstår att se hur den här fungerar. Den går igång helt utan problem så den fungerar säkert inte sämre än min gamla. Idag har jag också varit och handlat ett litet batteri till minneskortet. Skadar inte om det håller minnet ett tag.

Jag har fortfarande inte provstickat. Tryckstången var så platt att jag inte ens vill provsticka innan ny är på plats. Den är beställd.

Jag har lite problem med reåsrbädden. Tryckstången sitter fast. Det är lite rost i en ände och nålarna där är lite rostiga. Troligen är det något som rostat fast. Har någon något tips på hur man får bort både rost och tryckstång tar jag tacksamt emot det.

EC1 läser mönsterkort av den gamla modellen. Och det fanns en överflöd av kort med maskinen. En hel del dubbletter. Så är det någon som har en Silver Reed eller Empisal 500, 560, 580 eller EC1 och vill ha lite mönsterkort så går det bra att höra av sig.

Här är dublettkorten. Så det finns en del som ni ser.

Det som har trasslat är att jag inte fick med mig alla delar till maskinen fast jag var och hämtade den själv. Först var det en sladd till PE1boxen. Den hittade säljaren och skickade. Och så var det uppläggningskammarna till resårbädden som inte kom med. Säljaren har hittat dem också och ska skicka dem. Jag blir lite sur på mig själv att jag inte upptäckte det när jag var där! Jag kan ju inte skylla på att jag inte kan det här med stickmaskiner direkt. Men som det ser ut så kommer den att bli komplett och fungerande inom kort. Jag får återkomma med rapport när den är testkörd.

När justerade du din resårbädd sist?

Ja, handen på hjärtat. När såg du till att alla avstånd är riktiga? Och att bäddarna verkligen är precis mitt för varandra. Det är inte så svårt att göra det heller. Om man bara vet hur och det är väl där haken är för de flesta av oss. Visst är det märkligt att detta inte står i instruktionsböckerna! Inte i någon av alla de ribbmanualer som passerat genom mina händer, och det börjar ju bli några stycken vid det här laget. När jag hade Silver Reed hittade jag info på nätet och har satt in i en pärm. Till Brother har jag försökt läsa i kursbrev från Metropolitan, men inte riktigt klurat ut hur man gör från de minst sagt mediokra bilderna. Men nu hade jag en video! Utmärkt. Titta hur man gör. Stäng av. Spring och gör samma sak på den egna resårbädden. Tillbaka till tvn och så nästa justering. Stäng av igen och tillbaka till resårbädden och utför. Klart.

Återstår och se om den stickar bättre. Jag har alltid haft bra tumme med resårbäddar ända sedan jag var riktig nybörjare. Jag har bara satt upp dem och så har de fungerat. Men det borde ju inte bli sämre av att man justerar dem. Den viktigaste justeringen är nog i sidled så att nålarna verkligen är mitt för varandra i P-läge. Annars blir det inte så bra när man sätter bädden i H-läge.

Stickbutiken stänger…

Ja, tyvärr stänger Sara igen Stickbutiken vid St Eriksplan i Stockholm sista augusti. Sorgligt, sorgligt. Men hon har 30% rabatt på garn vilket innebär att man kan få lite billigare kongarner. Detta var enda stället nära mig där jag kan känna på kongarnerna innan köp så det känns ännu sorgligare. Och så mister Kullerbyttan sin träffplats, vilket innebär att vi inte kan ha några träffar. Vi får väl försöka hålla kontakten och hoppas att vi kan ordna någon form av träffar någon gång per termin iallafall. Kom gärna med ideér!  Både på former som kan fungera när man inte kan ses kvällstid och om ni vet någonstans där man skulle kunna hålla till hur hyfsat centralt i Stockholm.

Jag var i alla fall tvungen att plocka upp några koner med Indicita. Frusen som jag är drömmer jag alltid om varma alpackatröjor/koftor om vintern. Sen vet jag ju inte om jag har tid att sticka något, men första förutsättningen är iallafall lite garn.

Det andra på bilden är videor och dvd. En massa stickkunskap med andra ord. I något nummer av Machine Knitting Monthly fanns reklam för att man kunde få köpa videor av Kamalini Trentham till ett billigt pris. Jag bestämmde att eftersom jag inte kommer att kunna gå på resårkursen i november så behövde jag ändå lite ny kunskap och tog mig råd. Det blir ju ändå inte helt gratis med frakten hit till Sverige. Kamalini var en mycket trevlig dam att göra affärer med och bytte till och med ut en video som inte fungerade mot en dvd helt utan kostnad. Och här finns verkligen en hel del att lära. Roligt är att det är en hel resårkurs för Brothers resåräbbdar. Allt från justeringar till dubbel jaquard. Här finns mycket kul att testa!

Och så kan jag berätta att koftan passar MYCKET bättre efter tvätt. Det slog mig att jag måste ha tvättat provlappen eftersom det är ett bomullsgarn och mycket riktigt, det blev betydligt bättre passform på koftan.

Färdig

Nu är jag färdig med både det ena och det andra. Semestern tog slut idag till exempel. Sen har jag blivit färdig med koftan jag skrev om sist.

Bildbevis:

Jag har haft rätt stora problem med de isydda ärmarna. På provdockan sitter de bra, men jag är tydligen smalare över axlarna än provdockan för på mig har det inte varit helt lätt att få till något vettigt. Jag har sytt in ett otal gånger och är ändå inte helt nöjd. Det är inte första gången jag gör en isydd ärm, men det är första gången jag använt Garment Designer för just en isydd ärm. Jag tyckte att stickbeskrivningen blev alldeles för mycket av ett symönster i sättet att forma ärmkulle och ärmhål.  I övrigt får jag väl vara nöjd med att vara klar.

Två resor har det blivit denna sommar. Först till Skottland där dottern tog examen. Sen tog sonen och jag en liten tur upp längs västkusten till en stad som heter Oban. Därifrån är bilden hämtad.

Nästa resa gick till Alsace med sambon. En vinresa.

Alla band jag skrev om i förra inlägget har kommit, men jag glömde fota så vi tar dem i nästa inlägg och hoppas att det inte dröjer flera månader innan jag kommer mig för med att skriva igen.

Stickar igen…

Våren har varit fylld av mycket jobb och mycket plugg. Ingen tid alls till stickning. Nu har jag semester och vädret är som det är så nu har jag grävt fram gammal stickning som jag började på förra våren.  Eller snarare sommaren ser jag när jag läser inlägget.

Det har sina sidor att lämna en halvfärdig stickning. Jag hade stickat bakstycket och ena framstycket, när jag tog fram stickningen. Första problemet uppstod när jag insåg att jag gjort två olika stickbeskrivningar i två olika program till koftan. Ett i DesignaKnit och ett i Garment Designer. Bägge beskrivningarna var försedda med handskrift som upplyste om vilket mönster det var i stickmaskinen och om hur kanterna skulle stickas. Det blev till att gräva djupt i minnet, men jag tänkte att eftersom jag köpt en uppgradering av Garment Designer i april 2011 och aldrig använt det programmet till stickning så var det rätt troligt att det var det programemt jag använt. Sagt och gjort jag satte igång att sticka det andra framstycket efter Garment Designers beskrivning. Såg ut att stämma rätt bra faktiskt.

Problem två uppstod när jag kommit en bit på framstycket.

Framstycket på stickmaskinen

Varvantalet där avmaskningen till framstycket skulle börja stämde inte med det andra framstycket och bakstycket! (och det var samma sak i bägge beskrivningarna, så det var inte där problemet låg). Det som redan var stickat var längre än stycket på maskinen. Som tur var hjälpte mig mönstret att räkna. Ni ser att det är rätt lätt att räkna mönsteromgångar och så kom jag fram till att jag hade stickat 20 varv extra utan att anteckna ett enda dugg om det!  Det hade ju varit snopet att upptäcka det när framstycke nr två var färdigt. Lärdommen är att alltid anteckna ALLTING. Framtiden får väl visa om jag är klok nog att följa detta.

I övrigt har jag insett att jag får svårt att åka på resårkursen på Sätergläntan i höst. Hösten kommer att bli väldigt full på jobbet och att ta ledigt en vecka är inte att tänka på. Därför nappade jag erbjudandet om att köpa instruktionsband från Kamalini Trentham som var i senaste Machine Knitting Monthly. Recension kommer senare i sommar när jag fått banden och börjat titta.

 

En liten sockkatastrof

 

Såhär eländigt kan det se ut om man inte tänker sig för! Katastrof eller? Jag väljder att inte betrakta det som totalkatastrof utan ska visa vad jag gör för att reparera så att sockan blir användbar. Det första jag gör är att sätta i säkerhetsnålar i precis alla lösa maskor jag kan se. Det gör inget om det blir en bit ner. Här är en annan bild på läget.

Så här blev det när jag skulle ta av reåsrdelen  och förde över resårnålar till vanliga nålar. Sen stickade jag ju allteftersom. Det jag missade var att sätta om resårdelen till att INTE sticka resårmaskorna. Och så plötsligt hade jag ett stort hål i stickningen när jag lyfte av resårbädden. Jag fick ta av garnet och ta det till andra sidan hålet och sedan sticka klart till det läge på garnföranren som syns på bilden. Men först i med säkerhetsnålar.

Här är tån stickad.  Det första jag gör när jag tog av sockan från maskinen är att maska upp alla lösa varv. En maska i taget med en tungnål. När maskan var uppmaskad och inga lösa trådar hängde satte jag tillbaka säkerhetsnålen igen. Och så vidare  en maska i taget. Sen sydde jag ihop tån precis som vanligt. Bara det att när hålet kom fick jag ta nålen igenom maskan som satt på säkerhetsnålen istället för på skräpgarnet. Och såhär blev det:

Det syns inte! Alltså väl värt tiden det tog istället för att sticka om hela sockan.

Nödvändiga verktyg för en sockstickare är säkerhetsnålar och tungnål. Utan dem skulle jag stå mig slätt.

En liten valp….

Dottern med familj har skaffat en liten jack russel valp. De fick hem honom i lörsdags. 10 veckor gammal.

En jack russel valp

Så nu har jag varit där och betraktat valp både på lördag och söndag. Jag vet ju sen min egen uppväxt  med hundar att det är precis som att få småbarn i huset. Herskapet är fullt upptagna med den lilla nykomlingen. Nu ska de turas om att vara ”valplediga” några veckor. Det här var en mycket trevlig och go valp. Trygg och glad och rätt förtjust i att tugga på både det ena och det andra. Ska bli roligt att få följa den här lille krabaten och kanske låna honom ibland.

Ibland har man tur

I veckan fick jag tid över på en liten ort i norduppland. Tågen därifrån går inte så ofta så något behövde man fördriva tiden med. Jag hittade en liten butik som drivs av daglig verksamhet och där hittade jag dessa fingervantar.

Två par fingervantar

Det stod 10:- per par på prislappen och det är ju verkligen inte dyrt. Men när jag skulle betala så var det halva priset på allt. Alltså två par fingervantar för 10:-! Dessutom verkar de hemstickade. Visserligen inte av mig och det är ju lite så att det tar emto att köpa stickat, men ändå. Fingervantar har jag aldrig stickat och jag undrar om jag kommer att göra det.

Det ljusa paret är tunnare och fick genast göra tjänst under mina vanliga vantar när jag stod och väntade på det försenade tåget. Lilla orten har bara en perrong. Inget hus där man kan gå in och värma sig. Och det blåste isvindar!

 

Har jag rymt eller…..???

Ja, man kan undra. Det är hur länge sedan som helst som jag skrev något nytt på bloggen. Förklaring, tja kanske att jag inte har stickat sådär värst mycket.

Nu i januari har jag dessutom varit ute och rest en del med jobbet. Först till London och nu sist i veckan till Göteborg. Nya kurser har börjat och alla planer på att sticka under julledigheten gick om intet.

Men nytt år och då gäller det att ta nya tag. Hoppas att kunna producera något litet blogginlägg mellan varven iallafall, även om jag inte stickar så mycket.

 

God Jul alla tappra läsare

Det var väldigt vad det var länge sedan jag skrev på bloggen! Det har varit väldigt mycket jobb och lika mycket pluggande så det har inte blivit så värst mycket tid över till annat. Nu ser jag fram emot lite ledigt runt jul. Det är ju en del att skriva till mina kurser, men det mesta är rätt klart så förhoppningsvis blir det tid över till lite annat.

Sockor har jag förstås producerat en del av, men det är också allt. Men nog kryper det i stickfingrarna och lite planer på ledighetsstickning på maskin har dykt upp i huvudet. Vi får se vad jag kan göra av det!

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!