Vikatextils blogg

Jag har handlat tre härvor med sockgarn av Caprifool. Garnet är från Blue Faced Leicester får från små gårdar i England. Spunnet lokalt där fåren bor. Kort sagt garn från får som mått bra! Kan kännas trevligt med all debatt som varit runt får som mår mindre bra. Caprifool färgar själv i små serier och visst är det läckert! Den röda färgen är djupare i verkligheten. Jag ska ge bort två härvor, men kunde inte motstå frestelsen att köpa en till mig själv. Fast det inte råder någon brist på garn i huset. Varken sockgarn eller annat. Nu återstår bara att veva fram ett par sockor.

De fyra paren sockor är färdiga

Det gick mycket snabbare än jag trodde att sy ihop och färdigställa de fyra paren sockor. Typiskt nybörjare att missbedömma tidsåtgången. Jag kan dock konstatera att det nog ändå var en nyttig övning, både att sticka sockorna och att sy ihop dem. Jag är nöjd med resultatet. Ett av paren har jag gjort till mig själv. Det är paret längst till vänster. De passar faktiskt på mina fötter så jag har lyckats i mina beräkningar, vilket också känns bra. De är stickade i ett sockgarn som heter Qualitas. Ett jättehärligt garn som ger smidiga tunna sockor.

Nu väntar nya utmaningar. Jag har fått smak för Knit-along och hoppat på en koftstickningsgrupp i Knitters Edge group på Yahoo. Jag har garn som jag skaffade i vintras. Det har inte blivit något av den koftan än eftersom min ”Frusna skuldra” hindrat mig från att sticka på mina andra stickmaskiner. Nu börjar axeln bli så pass mycket bättre att jag tänkte göra ett försök.

Fyra par sockor klara att sy ihop under VM i friidrott.

Detta ör det jag har åstadkommit under veckan som gått. Fyra par sockor. Nu återstår att sy ihop tån samt att fixa till x antal tappade maskor som finns på en del av sockorna. Vi får se hur det går.

Hindren har varit fler än vad jag tänkte mig. Först och främst har jag blivit förkyld vilket gör att jag haft lätt huvudvärk och halsont i flera dagar. Orken har inte riktigt räckt till. Sedan har sambon varit ordentligt sjuk så han är hemma över helgen, vilket inte var planerat. Nu har jag deklarerat att jag tänker sitta framför tvn och friidrotten ändå.

Det som ändå var kul att ta sig an den här utmaningen är att jag nog ändå stickat fler par sockor än vad jag skulle gjort annars. Beskrivningen sitter nu. Jag vet mycket bättre alla moment. Snart måste jag beställa mer garn!

Efter att ha kämpat och börjat på sockor i flera dagar så fungerar det plötsligt. Jag hade börjat misströsta rejält, men tänkte att jag måste göra något rejält fel eftersom det här är en mycket beskedlig och snäll Viktoria. Och mycket riktigt. När jag började fundera på vad det kunde vara så ställde till så mycket kom jag fram till att det troligen var för hård maskspänning. För säkerhets skulle konsulterade jag Anki som expert. Hon bekräftade mina misstankar. Jag ökade maskstorleken ett hack och plötsligt vevade jag fram detta par utan nämnvärda problem. De blev dock större än jag hade planerat. Får lov att prova dem på sonen när han dyker upp.

Idag har jag inte lyckats så värst bra med det jag företagit mig. En av förtretligheterna var socka nr 2. Efter att ha repat upp förra försöket satte jag igång med förnyad kraft. Efter inte så många varv var det tvärstopp. Viktoria gillade visst inte mitt sätt att veva upp garnet. Ta av stickningen och ta fram nystapparaten och nysta om. Plötsligt hoppar det blivande nystanet av och for iväg ner på golvet! Det har jag aldrig varit med om förut. Bara att sätta igång och dra upp garnet igen och veva upp till ett nytt nystan en gång till.

Så äntligen dags för sockstickning. Mudd utan missöden, flytta över från resårskivan till cylindernålar går utan missöden, första halvan av hälen går utan missöden, sedan när jag ska börja med andra halvan hoppade en maska av. Jag fortsatte ändå. Stickade foten och sedan dags för tån. Fy vilket krångel. Långsamt, långsamt gick det. Tappade nog egentligen bara en maska. Jobbet var att få maskorna att sticka ordentligt. Alltså att ha tyngderna på rätt ställe. Det fortsatte krångla på andra halvan av tån. Där brukar det vara enkelt att sticka. När jag äntligen fick av sockan från maskinen var det dags att granska förödelsen. Det blev fyra säkerhetsnålar i avhoppade maskor. Det går faktiskt att fixa en hel del i efterhand. Tur det.

När jag så skulle fota till bloggen behagade kameran medela att den var utmattad och behövde bli matad från väggen. Jag var också utmattad. Och detta inlägg blir utan bild.

Att ha lyckats sticka en socka är ingen garanti för att det ska gå i en gång till. Detta upptäckte jag idag när jag gav mig på socka nr 2. När jag stickat hela hälen och började plocka tillbaka nålar från villäge tappade jag en maska. Jag hade glömt att kontrollera att nålen var öppen! Det blev till att repa upp och så får jag ta itu med sockan igen en annan gång. Någon gång ska det säkert bli en socka nr 2.

Yngsta dottern kom hem från Japan igår. Med massor att berätta. Så idag har jag druckit japanskt te ur japanska temuggar och ätit japanska kex till. Inte så dumt. Visst är muggen fin!

Här är min första socka som jag stickat på sockmaskinen!

Den är fullt användbar dessutom. Återstår bara att veva fram socka nr 2 till den andra foten. Den här sockan har resårstickat ben och resår på översidan av foten. Garnet är Opal.

Arbetsbänk från Jula

Nu har jag semester och tid att skaffa nya prylar. Detta föranledde ett besök på Jula igår. Jag behövde hitta någon bra möbel till min sockstickningsmaskin Viktoria. Jag hittade en arbetsbänk för inte allför mycket pengar och ägnade sedan förmiddagen idag till att skruva ihop hela härligheten. Men… jag är inte helt nöjd. Arbetsbänken består av två delar som man skruvar mot varandra. Det är meningen att man ska kunna spänna fast träbitar menllan de olika skivorna. Man jag skruvade ihop och satte sedan Viktoria på den. Skivan som maskinen sitter på blir nertyngd och lutar därför nedåt. Hon väger ju några kilo den goda stickmaskinen. Och jag tycker inte att hon sitter fast som hon ska heller. När jag stickar måste jag hålla emot ibland. Har någon något bra tips tar jag tacksamt emot det.

sockböcker och en html-bok

Något som gläder mig när jag läser andra bloggar är att det finns fler bokfrälsta varelser än jag själv. Just nu är jag rätt insnöad på sockor och då blev det några extra sockböcker till bibliotketet. Och en bok om HTML. Sockböckerna är alla mycket bra. Inhandlade på Adlbiris. Vintage socks och Sock innovations är nog de som är allra bäst. Fast allt beror ju på vad man är ute efter.

Det här med böcker är en sak för sig. Jag vill gärna ha minst en bok om något jag ägnar mig åt. Gärna tre om det finns. Jag skyller på mina föräldrar. De arbetade bägge i bokhandel innan jag föddes och min pappa arbetade hela livet med böcker på bokförlag. Jag är uppfödd med korrektur och massor av böcker. Böcker kan jag impulshandla! Det händer aldrig med kläder kan jag säga.

Jag kämpar vidare med att lära mig använda sockstickningsmaskinen Viktoria. Hälar var rätt snabbt avklarat innan jag provade med resårskivan på. Då är väldigt likt att sticka med en vanlig stickmaskin och jag har stickat rätt många par sockor med mina andra stickmaskiner. Så nu har turen kommit till resårskivan.

Resårskivan sitter som ett lock på maskinen. Det gör att man inte ser vad som händer riktigt så bra. Det finns också en mängd olika skruvar och det gäller att lära sig vilka man får skruva på och vilka man inte får skruva på. Dessa maskiner är små mekaniska underverk och man kan reglera allt. Det blir också ett väldigt plockande med resårnålarna eftersom de ska bort varje gång man lyfter bort resårskivan. Och den måste ju bort om man vill se hur det blev.

Här till höger håller jag på med att föra över maskor från en resårnål till en cylindernål. Detta gör man när man  ska sticka hälen. Det var gräsligt pilligt innan jag kom på hur man ska göra.Cylindernålen ska in under ett band som håller fast nålarna och jag hann tappa en del maskor innan jag fick till det.

Just nu håller jag på ett första försök att sticka häl med resårskivan på. Det är väldigt viktigt att flytta tyngderna rätt i första halvan av hälen. Det gick bra när jag såg in i stickningen. Nu ska vi se vad som händer när jag inte ser utan måste observera det av maskorna jag ser. Fortsättning följer.

Här kommer så en liten uppdatering av hur det går. Vi får väl skylla på det fina vädret att det inte har kommit ett knyst från mig på länge. Plus att jag har yngsta dottern hemma i exakt en vecka.

Jag har iallafall vevat på under veckan och åstadkommit något som nästan liknar en socka. Men… (det finns en hel massa men) det är inger riktig resår utan fusk varianten, det fanns en och annan tappad maska i hälen och på lite andra ställen. Så här ser den ut:

Första fusksockan

Vad som är svårt är att få till tyngderna rätt i häl och tå. Nu ser jag ändå vad som händer och när maskorna behöver mera tyngd, men det beror på att jag inte använder resårdelen än. När den kommer på blir den som ett lock och då bör jag se ännu sämre. Nu har jag fått en massa  tips från en epostlista som säger att det är under första delen av häl/tån som man behöver flytta tyngder ofta. Under andra halvan, när man ökar maskantalet igen, är det inte lika noga. Återstår att testa dessa råd!