Vikatextils blogg

Jag har jobbat en vecka precis nu och känner mig som jag skulle behöva semester igen. Nej, allvarligt talat så vet jag att det brukar vara så efter första veckan. Jag har mycket roligt att se fram emot. Först och främst byter jag ju jobb 1 oktober. Det ska bli skoj. Sedan har jag kommit in på en masterutbildning som jag sökte innan jag sökte och fick nytt jobb. Men jag tänkte att jag nog ska klara av det också. Idag fick jag reda på att jag kommit in på de kurser jag ville börja med. Distansundervisning. Praktiskt när man ska jobba också.

Ett litet stickprov har jag åstadkommit idag.

Stickprov i 3x3-resår

I julas fick jag en massa Delight-garn som jag planerat att sticka en hängselkjol av. Jag har tänkt mig en överdel i resår och en kjol i slätstickning. Alltså två maskprov. Detta var det första. Jag tänkte mig 3×3 resår och den här blir ganska fast. Maskspänning 5/5 på min Brother 970.  Nu återstår bara att göra ett maskprov i slätstickning och sedan är det bara att sätta sig ner och rita och räkna.

Förra helgen sydde jag en väska. Den är stor och rymlig och kan bli ännu större om man knyter upp banden i botten. Rätt praktiskt. Hämtad från boken  Lappglädje

En stor väska som kan bli ännu större.

Spetströjan färdigstickad

Ja, här är den nu. Färdigstickad, monterad och alla lösa trådar fästa. Den är gudomligt skön måste jag säga. Kan helt klart bli en av sommarens favoritplagg.

Modellen är skapad i Knitware.  Spetsmönstret finns inbyggd i min maskin. För den som har en Brother 970 så är det nr 199 och är en blandning av finspets och normalspets. Det tar helt klart längre tid att sticka spets, för att inte säga mycket längre tid,  men resultatet känns som om det är värt den extra tiden.

Kommer ni ihåg hålen? Syns lagningen på bilden ovan? Nedan finns en närbild. Jag törs nog påstå att man får ta sig en väldigt nära titt om man ska märka lagningen.

Lagade hål

Det har varit lite tyst från mig i rätt många dagar nu. Jag har inte rymt fältet, men det har varit så väldigt mycket annat att det inte riktigt funnits plats för stickning den senaste tiden. Det enda jag stickat på flera veckor är sista ärmen till min tröja. Nu håller jag på att laga hål och så ska jag knåpa ihop den.

Det första som hände var att den här maskinen dök upp i arbetsrummet och jag överfölls av häftig sylust.

Elna Overlock 925 DCX

Overlocker är något som är väldigt kul att sy med! Jag har en 16 år gammal Singer-overlock som jag inte trivts med alls. Men jag tycker inte att jag syr så mycket att jag hade samvete att köpa en helt ny. Då fick jag se ovanstående Elna på sysidan som dessutom såldes av en bekant till mig.  Detta är en fantastisk maskin. Man slipper fipplandet med att ställa in trådspännngen. Det gör maskinen själv och det bästa av allt- det fungerar! Den är femtrådig och det går att sy kjedjesöm med den. Det hade min bekant använt när hon sydde ihop stickat. Gissa vem som ska prova!

Förra helgen var det bröllopsyra och vi var på resa till ett bröllop i västergötland. Tog hela helgen, men det var trevligt att umgås lite med sambons släkt.

Så förra veckans händelser.  Här skrev jag om mitt tjutande öra. Högerörat tjuter fortfarande och efter att ha fått några ”godag-yxskafts-svar” från husläkaren sökte jag till en öronspecialist och fick reda på att jag har en liten hörselnedsättning på bägge öronen och det är orsak till att jag fått tinnitus i höger öra. Jag har inte märkt alls att jag hör dåligt, men det borde jag inte märka sa örondoktorn och så fick jag order om att kolla hörseln vart femte år så det kan ju inte vara någon direkt fara på taket.

Och så dagen efter öronbeskedet fick jag erbjudande om nytt jobb! Rätt omtumlande, jag har visserligen sökt och varit på intervju, men jag var rätt övertygad om att jag inte skulle få det. Det var nämligen väldigt många som sökt och rätt många på intervju också. Nu har jag funderat över helgen och visst kommer jag att ta det! Det blev bara lite cirkus i huvudet ett tag.

Man kan undra varför det är så otroligt svårt att komma ihåg när olika händelser tick av stabeln. Jag har skrivit lite om slätstickning på Kullerbyttans blogg och då letade jag upp ett gammalt foto av ett av mina första plagg stickade på stickmaskin. Om inte det allra första? Jag minns som sagt inte.

En enkel barnkofta

Garnet är bomullsgarn från Regnbågen. Inhandlat på hemslöjden i Falun. Barnet i koftan är min yngsta dotter och nu börjar dateringsfunderingarna snurra i mitt huvud.

Jag är helt säker på att jag lånade stickmaskinen sommaren 1991. Barnet i fråga är fött i april 1990. Här ser hon ut att vara gående och det är sommar på bilden. Inte kan hon väl vara två år? Koftan är iallafall stickad 91. Jag åstadkom två koftor den sommaren. Den här och så en till storasyster. Men den senare har jag ingen bild på. Bägge slätstickade. Storasysters kofta var från boken ”Sticka med stickmaskin”  En av dem från Planch 3, men helt utan mönster. Jag gjorde falsk resår eftersom jag inte hade lånat resårbädden än. Det gjorde jag sommaren efter.

Det troligaste är att bilden är tagen i slutet av augusti eller början av september. Då gick dottern definitivt omkring. Dessutom syns ett av storebrors lekiskompisar på ett hörn så skolterminen hade börjat.

Ibland går saker och ting mindre bra. Se här hur det blev på höger axel på framstycket.

Mindre vackra hål

Det har gått så otroligt bra och så plötsligt blev det bara kaos när jag hade 20 varv kvar att sticka. Det visade sig vara väldigt svårt att få spetesn att bli bra ovanför stället med trassel så det fick bli slätstickning de sista 20 varven. Jag får laga till hålen på något sätt och sedan se ut som om det regnar. Andra axeln fick också sista biten slätstickad så att skillnaden inte skulle bli för stor.

Vad hände då? Jag är nästan hundra procentigt säker på att det berodde på att jag hängt på för mycket vikter! Det är svårt att se på bild men garnet gick av, repade upp sig och det gick inte att sticka. Det här garnet är torrt och sprött i sig själv och för mycket vikt som drar nedåt samtidigt som man flyttar maskor borde innebära en stor påfresting. På andra axeln hade jag väldigt lite vikter och då fungerade stickningen helt utan problem.

Hur mycket vikter är för mycket då? När jag har stickat hela styckena har jag använt två kantvikter plus hängt på den långa uppläggningskammen och hängt två kantvikter på den. Till axeln som gick snett använde jag två kantvikter och  lilla uppläggningskammen med en kantvikt på. Det var för mycket. Det ska helt enkelt inte vara mycket vikt när man stickar spets på Brothermaskin till skillnad från Silver Reed. Ju mer desto bättre är det som gäller där, åtminstone på min hålkortsmaskin.

Igårkväll var jag på träff med Kullerbyttan. Vi arbetade med DesignaKnit och jag som inte alls är bekväm med dethär programmet lärde mig en hel del. Trodde jag…. för när jag kommer hem och ska försöka göra samma sak fungerar det inte.

Jag har gjort ett ytmönster med två färger. När jag försöker spara säger den att det finns två kontrastfärger på första varvet. Det gör det inte! Inte så att jag ser iallafall. Jag har provat med att sätta ut bottenfärg och kontrastfärg med musknapparna enligt konstens alla regler och jag har varit inne i paletten och försökt sätta som man ska. Ingenting hjälper. HJÄLP hur gör man???

Nästa knäppa sak. När jag ska prova att ta fram en modell och integrera ett mönster så försvinner själva ytmönstret. Det gjorde det inte för Sara igår. Vad gör jag för fel.

Jag försökte få till en bild på mönster och felmedlenade men misslyckades med det också.  Så krångligt allting blir ibland.

Hela bakstycket på min spetsmönstrade tunika i bomull/lin är klar! Det tar en hel del timmar att sticka spets, men roligt är det och det blir så bra. Jag funderade länge på vad jag skulle göra för kant nertill och bestämde mig slutligen för en picotkant. Kan passa bra till något spetstickat for det genom huvuet. Och eftersom jag redan var instäld på att ha spetsläden framme kom jag på ett smart sätt istället för att sitta och föra över nålar förhand.  Gör såhär:

Sticka så långt du vill med maskspänning -1. För ut varannan nål till C-läget (Brothers mönsterstickningsläge) Kör spestsläden över en gång och nålarna har snyggt och prydligt flyttat sig ett steg åt något håll. Sticka varvet som ett vikvarv med något högre maskspänning med huvudsläden, och sticka sedan resten av kanten med  med maskspänning -1 innan du plockar upp kanten. Blir såhär:

Picotkant

Nu här efter middagen försökte jag börja på framstycket. Då missade jag att spetsläden var inställd på Finspets och det blev inte alls lika bra. Så kan det gå. Lika bra att inse att man ska låta stickmaskinen stå efter en god middag med vin.

Men vad är då Finspets undrar säkert några därute. Det är något helt unikt för Brothers spetssläde. Istället för att flytta hela maskan åt något håll så flyttar släden maskan, men låter den samtidigt sitta kvar på ursprungsnålen. Resultatet blir ett upphöjt mönster.

Bild ur To&Fro Vol12.No1

Visst blir det läckert! Jag har drömt om en Brother med spetssläde ända sedan jag läste dessa artiklar i början på 1990-talet. Susanna Lewis skrev ett antal artiklar om  ”Pattering with Fine Lace” för tidningen To&Fro som fullkomligt fått mig att drägla. Hon kallade det för spets utan hål eller ”herr-spets”. Ett spetsmönster som passar den som inte vill vara så skir och romantisk. Alla Brothers spetsmönster går att sticka som ”F”ine Lace eller som ”N”ormal Lace.  Eller blanda som i mönstret jag stickar på tunikan. På den här bilden syns skillnaden mellan de olika typerna av spets tydligt.

To&Fro Vol.11.No.4

Det rosa stickprovet är stickad som vanlig spets med spetssläden satt till N. Det bruna stickpovet till höger är stickad med spetssläden satt til F hela vägen.

För er som har Brother med spetssläde är det bara att sätta igång och testa. För Silver Reedägare återstår att leta upp någon begagnad Brother för att göra detsamma.

Jag misstänker att jag inte är ensam om att ha fått den frågan. Vanligtvis tar det ju inte så lång tid att sticka en tröja, men att planera, provsticka, göra mönster med mera tar sin rundliga tid. Åtminstone för mig. Men här är en tröja som verkligen kommer ta tid att sticka.

spets-stickning med två slädar

Jag har dragit igång med tröjstickningen i spets i fullskala och det här kommer att ta tid! Men så bra det går! Hellre långsamt och bra än snabbt med massor av problem. Ni som har en Brothermaskin med spetsläde är bara att gratulera. Prova om ni inte har gjort det. Jag får dessutom hela tiden stöd av databoxen som sätter upp stora utropstecken om jag råkar köra ut med fel släde på bädden.

Jag blev extra inspirerad att dra igång med den här tröjan just idag. Det var ju så varmt. Jag var helt oförberedd när jag klev utanför dörren idag för att ta mig en liten springtur, iförd det jag hade för några dagar sedan utan att det var för mycket. Idag dröp jag av svett när jag kom hem. Dottern  kom förbi och lånade min cykel och hade gjort samma tankefel. När hon kom tillbaka hade alla tröjor, mössor och vantar åkt av. Det är så snabba växlingar såhär års.

tre nummer av Machine Knitting Monthly

Efter moget övervägande och funderande bestämde jag mig för en prenumeration. Man kunde välja vilket nummer man skulle börja med. Eftersom det var april när jag gjorde det hela valde jag april och nu några veckor senare sitter jag med tre nummer, april, maj och juni som landade i brevlådan idag.  Mitt förhållande till den här tidningen är precis lika kluven som den har varit. Nej, jag tycker inte att den är väldigt bra, men det är den enda som är kvar här i europa. Sedan finns Knitwords i Kanada. Undrar om det inte får bli den nästa år? Den har jag haft en prenumeration på tidigare och inte heller varit kanonförtjust i. Men det var när jag hade en hålkortsmaskin och störde mig på att de amerikanska tidnignarna var så inriktade på elektroniska maskiner. Nu är ju inte det något problem längre.

Jag undrar när det ska komma en ny maskinstickningstidning? En bra! Så mycket sticktidningar som det kommit de senaste åren så kan man ju tycka att något litet om maskinstickning ändå vore möjligt att publicera.

Här i Uppsala är sista april en alldeles speciell dag. Chanpangefrukost, forsränning, picknick vid Ekonomikum, mösspåtagning vid Carolina, sång vid Gunillaklockan och därefter fest hela natten på nationerna. De sistnämnda började redan igår med kvalborgsfirande.

Själv har jag varit en sväng ner och tittat på forsränningen. Det är alltid roligt. Forsränningen består av diverse flytetyg som studenterna bygger ihop. Sedan gäller det att ta sig  nerför Fyrisån med en hel båt. På vägen finns kvarnfallet som inte brukar vara så nådig mot alla båtar.   Om ni vill se hur det kan se ut så klicka på länken. Det är en filmsnutt från sagda evenemang 2008.

Forsränning 2008 från YourTube

Sedan gick jag till en blomeraffär som sålde billiga penser. Så nu har jag sopat och planterat. Här är en av krukorna:

Penser i kruka på min uteplats

Jag fick en senkommen beställning på pulsvärmare som skulle vara lite längre än de jag har brukat sticka.  Det blev premiär för dessa på Brothern. Då gjorde jag en del upptäckte. Linda har ju klagat på att hon inte får till 2×2 reår något bra. Det förstår jag för beskrivningen i Silver Reeds manual är mycket bättre och ger en mycket bättre resår. Jag ska försöka tota ihop en beskrivning på detta så att även brotherägare kan få till något bra. Jag var också tvungen att dra ner maskspänningen för att få det ungefär lika fast som med Silver Reed. Det här verkar vara rätt vanligt att man får sticka på lite lägre maskspänning än vad man gör på en Silver Reed-maskin. Nu ska jag bara sy ihop pulsvärmarna så är de klara för leverans.

Muddar innan de är ihopsydda.