Vikatextils blogg

I brist på nyproducerat tänkte jag visa upp en kofta jag stickade för ca 8 år sedan till min yngsta dotter. Den hängde kvar i hennes garderob när jag tyckte att jag behövde något ”nytt” att sätta på mig för ett par dagar sedan.

Lila långkofta

Av någon anledning passar den faktiskt riktigt bra på mig.  Långkoftor hör väl inte till det som är allra mest modernt just nu men skön är den. Modellen är skapad i Knitware och själva ribbmönstret och idén till koftan är hämtad från häftet  ”The cardigan book” av Knitmaster.  Ribbmönstret är lite intressant för det är stickat så att ribben inte åker ihop. Om ni ser det här häftet så köp det! Jag har stickat flera koftor med utgångspunkt ifrån det.

Annars har jag satt igång med min bomullskofta.  Modellen har jag snickrat ihop i Knitware och sedan skulle jag kombinera den med en färdig beskrivning. Det blev en hel del räknande för att få ihop dem. Det här är också premiär för mönsterstickat plagg på Brothern och då upptäcker man att det finns mycket att lära om den här stickmaskinen. Hur nollställer man till exempel varvräknaren men har kvar mönstret på samma varv? Det var en av de problem jag ställdes inför. Sedan är det ju så att när man är helt självlärd, som jag är, så har man lärt sig göra saker på ett sätt och så kan man inget annat. Jag har väldigt svårt för delstickning av halsringningen, men inga problem med att delsticka hälen på sockor.  Här blev det mycket trassel och jag fick repa upp och så blev det fel och sedan lyckades jag tappa hälften av maskorna. Då började jag om. Jag ska repa upp det stycket. Det är ont om garn också.  Förhoppningsvis löser det sig. Andra gången jag stickade höger framstycke gick det mycket bättre.

Fyra reaböcker.

Naturligtvis har jag inte kunnat låta bli att ta en sväng in på bokrean. Men det var magert med böcker jag var intresserad av i år. Den enda stickbok jag hittade handlade om stickat för hundar. Kan ju förvisso vara bra om man har hund, men det har inte jag.  Men en vacker bok om Te är ju aldrig fel. Uuve Snidare Svensk Slöjd Konst var riktigt bra. Här finns en genomgång om alla möjliga slödarter och historia. Kul. Träna med gummiband är tänkt för min dåliga axel. Jag har redan gummibandsövningar så jag tänkte utöka samlingen. Tegelstensboken En värld utan slut med 1200 sidor är tänkt för sommar och semester. Perfekt att skjunka ner i en solstol på altanen, lägga upp fötterna på en annan stol, parasollet på plats så man inte får solsting och så läääääsa.

Appropå läsa så har jag kikat lite på läsplattor. Ny elektronisk pryl, men så insåg jag att jag kunde ladda ner ett gratisprogram för eböcker till min handdator och sedan surfa in på bibilioteket och låna en bok. Klockan nio på kvällen. Tala om jourbibiliotek. När min äldsta var liten och läser metervis med böcker jämt tyckte hon att det saknades ett jourbibliotek. Böckerna var ju alltid slut när bibilioteket var stängt. Nu är det här – jourbibilioteket. Boken tar till och med bort sig själv så man slipper gå och lämna tillbaka.

Lite sticka har det blivit. Inspirerad av vår stickträff och koftan med lingonmönster har jag tänkt använda lite bomullsgarn som finns i samlingarna. Tyvärr har jag inte tillräckligt mycket av någonting så det får bli två bottenfärger. Den  som är närmast på bilden är varmare i färgen tänkte jag ha på bak och framstycken. Den gråare till ärmarna. Eller blir det snyggare att ha brun botten och ljust mönster? Mer provstickning kanske behövs? Men då kanske garnet inte räcker? Har ni några råd så välkomnar jag dem!

Två provlappar med lingonmönstret på.

I går var det så dags för vår Stickdag med Kullerbyttan. Det blev en verkligt rolig dag tycker jag. Det är alltid så kul att utbyta erfarenheter och tala med andra som förstår vad man talar om.

Bord med böcker, stickprover, kaffemuggar, kakor och gelehjärtan

Det blir ofta en salig blandning på bordet när maskinstickare träffas. Böcker och stickprover blandas med kaffemuggar, kakor ch gelehjärtan dagen till ära.

En av de saker fler hade frågor om var stickledare. Här är en stickledare på Lenas äldre elktroniska maskin. Förr byggde de ofta in stickledaren i maskinen. Detta mönster är från standardsettet som följde med maskinen.

En stickledare med mönster i.

Eva har precis skaffat en LK-150. Här blev det lite provstickning med nya garner.

Eva stickar på en LK-150

En annan sak som vi brydde våra hjärnor med var plätterings tekniken. Den är lätt att göra på LKn, men hur är det med standardhålkortsmaskinen 280?

Sara försöker få till plättering på hålkortsmaskinen

Jodå, Sara lyckades, men det är mycket enklare att göra det på LKn.

Och mycket garn finns det att titta på.

Alla av oss har rejäla garnförråd hemma. Det är jag helt säker på men visst blev det några som gick hem med lite till.

Åt gjorde vi på Birkastans pizzeria. Synd att jag inte hade med kameran för större pizzor har jag aldrig sett. Och god var den. De hade lyckats få till en mjölkfri pizza utan ost så att den inte var torr. Mums.

Ikväll har jag förfärdigat en mössa till. Den här gången på LKn och i ett bomullsgarn. Ni som kommer på vår stickdag med Kullerbyttan kommer att få se mer av mössan och med tiden även ni som är medlemmar i Sticka hoppas jag.

Bomullsmössa.

Ytterligare en stickmaskin har flyttat till ett nytt hem ikväll. Den gamla elektroniska Knitmaster 500 har åkte hem till en före detta maskinstickare som ville börja sticka igen och som dessutom hade kvar gamla mönsterkort som man kan använda i den här maskinen.

Så nu är maskinerna bara sex till antalet igen. Få se om det kan hålla sig där ett tag. Nu har jag inga planer på att sälja något mer. Inte köpa något heller för den delen.

Man kan sticka med den gamla stickmaskinen Familia

Häromdagen satte jag upp Familian för att prova om det gick att sticka med den. Det gjorde det som framgår av bilden ovan, men vissa nålar stickar fel ibland. Locken är tröga och jag tror att det är det som är problemet. Man skulle behöva plocka ur och smörja dem. Sagt och gjort jag skred till verket och gjorde ett försök att skruva av främre nålskenan som ska hålla nålar och nålbromsnöre på plats enligt instruktionsboken. Det misslyckades. Känns som om skruvarna bara far runt runt. Tyvärr var det svårt att få dem att fästa igen. Delar av nålbädden är i plast och den borde vara väldigt skör såhär 50 år senare så jag misstänker att det är några skruvfästen i plast som gett upp. Jag får försöka smörja nållocken utan att plocka ur dem ur maskinen istället.

Som ni ser använder man ingen uppläggningskam och inga tyngder. Uppläggningen gör man med e-wrap och sedan börjar man bara sticka.

Annars har jag mest sytt sista veckan. Bilder kommer i ett annat inlägg. Kamerabatteriet blev utmattat ligger nu på laddning.

En Familia stickmaskin från 50-talet

Jag hade inte tänkt skaffa någon mer stickmaskin under 2010, men ibland kommer de ramlande av sig själv. Igår fick jag den här maskinen. En Familia de Lux från andra halvan av 50-talet. Den är mycket välhållen. Alla verktyg och instruktionsboken är med. Givaren berättade att den har tillhört hennes mamma som stickat mycket med den. Hon sjäv (givaren alltså) ville inte ha den, men ville inte heller slänga bort den. Det är jag glad för. Förutom maskinen fick jag med ett 70-tal mönsterblad avsedda för handstickningsmaskinen Familia.

Stickbeskrivningar till handstickningsmaskinen Familia.

Det är allt från sportgarnityr, bebiskläder, barnkläder, sockor, vantar till herrtröjor och damtröjor i många olika modeller. Jättekul för en sticknörd som jag. Det är inte bara nuförtiden som det  är svårt med stickbeskrivningar för stickmaskin. I ett brev daterat i december 1958 skriver företaget bakom Familia följande: ”Visserligen har det visat sig svårt att förmå garnaffärerna att lagerföra beskrivningarna, men sedan det bestämts att ditribueringen skall ske den vägen, få vi bedja Eder ha godheten att uppmana att Eder garnaffär ta hem dem i vanlig ordning”

Samma blad berättar att de har starat stickskolor på olika ställen i landet. Bland annat en i min stad. En fru Haraldsson står som föreståndarinna för en sådan stickskola. Adressen är längre ner på gatan där jag bor.

Ett reklamblad för maskinen (med vidhängande stickprov) berättar att just den maskinen jag fått kostade 465:- att inhandla.  Man kunde även köpa till en så kallad Duo tillsats (resårbädd) för 250:-

Jag sökte lite på nätet för att se om jag kunde hitta lite information om den här maskinen och fann följande:

”En sommar hade vi hyrt en liten stuga norr om Helsingborg utefter stranden med en liten skog runtomkring. Vi hade då börjat sälja Familia stickmaskin och firma Werner och Carlström i Göteborg som sålde Kattens garn, hade gått med på att trycka stickbeskrivningar för maskinen. Vi måste omarbeta handsticksbeskrivningar så att de passade vår stickmaskin och därför hade vi med stickmaskinen på semestern i Skåne och satt ofta bland mygg och fotogenlampa på kvällarna och stickade och skrev beskrivningar.  För övrigt hade vi gjort upp med Werner & Carlström att de höll oss gratis med 10 kilo garn varje kvartal som vi skulle ha vid våra visningar av maskinerna. Samma överenskommelse hade vi med Sjöbergs i Gävle för deras garn och Jacobsdals i Göteborg för deras garn. Det var kul. Alla tryckte stickbeskrivningar åt oss som vi levererade med när vi sålde våra maskiner. Familia stickmaskin var för övrigt fantastisk så till vida att man inte kunde tappa maskor. Det gick att blunda och sticka. Därför gjorde vi reklam över att vi sålde maskinen till Tomteboda blindinstitut bland annat.  Vi hade också en demonstratris i Östersund som inte kunde se och som visade maskinen för häpna människor.” (Hämtat från Gösta Strömdals reseberättelser.)

Själva stickmaskinen är tillverkad i Schweiz och har ett nålaavstånd på mindre än 4,5mm som våra standardmaskiner har idag. Jag har inte exakt kunnat avgöra om om det är 4mm eller 3,8mm som finstickarna har. Den har 161 nålar. Finns det någon som vet mer?

Nu återstår bara att se om det går att sticka med den!

Tröja stickad i garnet Delight.

Nu har jag lyckats bli färdig med de två tröjor jag hade tänkt ge döttrarna i julklapp. Den ena blev färdig i mellandagarna. Den andra blev klar i går och dottern fick den på sin födelsedag idag. Bägge två är likadana och bild på den senaste finns här ovan. De är stickade i garnet Delight från Dropps. Väldigt trevligt garn att maskinsticka faktiskt. Maskstorlek 8 ger en masktäthet på 29 maskor/10 cm och 39 varv/10cm. Till två tröjor i typ storlek 36 gick det åt 15 nystan garn.

Kragen är stickad i resår utifrån och in med större maskstorlek ytterst för att den ska ligga som en solfjäder. Riktigt snyggt blir det på. Jag lyckades glömma kameran hemma så jag kunde inte föreviga döttrarna i sina tröjor.

Jag har slagits av en ny insikt idag. Tröjor är varmare än koftor. Iallafall verkar alla min koftor vara för kalla för denna kyla. Även min allra varmaste stickad i shetlandsull. Måste vara öppningen mitt fram som är skillnaden. Nu har jag letat upp stora ute-tröjan som jag brukar ha på höstarna och äntligen blev jag lite varmare. Sockor på fötterna är inte heller så dumt.

Ett tag höll jag värmen genom att sticka på en av tröjorna som skulle blivit julklappar. En tröja är färdig, men yngsta dottern hann smita iväg med tröjan på sig innan jag hann ta fram kameran. Jag hoppas kunna fotografera nästa tröja innan den vandrar iväg till äldsta dottern.

Jag har hittat ett nytt stygn på min symaskin och med det kan jag sy ihop stickat så att det blir snyggt! Jag har försökt leta efter en bild men inte hittat någon. Det ser ut som ett sick-sackstygn men lite på sne. Husqvarna kallar det för elastisk söm och har man en husqvarna symaskin med sömnadsguide kan man välja Elastiskt tyg och sy ihop och se vad man får. Väldigt bra är det iallafall för jag tycker som sagt inte om att montera ihop för hand. Allra bäst är naturligtvis en linker, men min är trasig. Jag kanske ska sätta upp det på listan över saker som behöver fixas 2010.

Min Silver Reed 580 har fått ett nytt hem och näst på tur att säljas står den andra elektroniska Knitmaster 500. Så fort jag är klar med tröja nr 2 ska jag sätta upp den maskinen med resårbädden och gå igenom den ordentligt. Resårbädden har jag inte provat någon gång. Jag tror att jag behåller resårbädden att ha till min hålkortsmaskin. Men först ska allt gås igenom ordentligt.

Jag håller på att rensa upp för att få lite ordning i mitt arbetsrum. Jag har haft många böcker liggande i högar på golvet och nu var det dags att rensa upp i hyllorna för att se om allt gick att få in. Då hittade jag ett par böcker som faktiskt innehåller en hel del om maskinstickning. Brita Wassdahls Stickbok och Inez Svensson Formgivarnas stickbok. Utgivna 1987 respektive 1986.

Två böcker som innehåller en del om maskinstickning

Att Formgivarnas stickbok innehåller en del om maskinstickning är inte så förvånande egentligen. Många som lever på att designa och sälja stickat använder stickmaskin så det finns lite tröjor och koftor. Brita Wassdahl har ännu mer maskinstickning med. Här finns sockor, mössor och vantar. Mycket snygga faktiskt. Sedan finns kragar och tröjor och de ser ut som saker och ting gjorde på 80-talet. STORA axlevaddar. Modellerna ser mer ut som hockyspelare än vanligt folk ikädda finkoftan. Bägge böckerna förutsätter att man kan sticka på maskin, men speciellt i Wassdahls bok finns mycket att hämta.