Vikatextils blogg

Man kan sticka med den gamla stickmaskinen Familia

Häromdagen satte jag upp Familian för att prova om det gick att sticka med den. Det gjorde det som framgår av bilden ovan, men vissa nålar stickar fel ibland. Locken är tröga och jag tror att det är det som är problemet. Man skulle behöva plocka ur och smörja dem. Sagt och gjort jag skred till verket och gjorde ett försök att skruva av främre nålskenan som ska hålla nålar och nålbromsnöre på plats enligt instruktionsboken. Det misslyckades. Känns som om skruvarna bara far runt runt. Tyvärr var det svårt att få dem att fästa igen. Delar av nålbädden är i plast och den borde vara väldigt skör såhär 50 år senare så jag misstänker att det är några skruvfästen i plast som gett upp. Jag får försöka smörja nållocken utan att plocka ur dem ur maskinen istället.

Som ni ser använder man ingen uppläggningskam och inga tyngder. Uppläggningen gör man med e-wrap och sedan börjar man bara sticka.

Annars har jag mest sytt sista veckan. Bilder kommer i ett annat inlägg. Kamerabatteriet blev utmattat ligger nu på laddning.

Resårbädden vill inte samarbeta med hålkortsmaskinen heller.

Nu har jag hållt på med den trilskande resårbädden hela förmiddagen och nu ger jag upp. Den är nog helt enkelt utsliten skulle jag tro. Jag började med att ta fram min hålkortsmaskin och se om de passade bättre ihop. Jag kom längre, men sticka går helt enkelt inte. Det är svårt att få resårsläden att koppla ihop. Dessutom upptäckte jag att resårbädden ”skjunker” sakta men säkert. Rost och utslitna skruvar och skruvfästen gör sitt till. Kopplingen mellan avstrykaren och resårsläden var också trött, men det gick att åtgärda med lite våld. Sedan är det svårt att avgöra hur mycket roll det spelar att skruvarna till fästena inte är orginal.

Det är lätt att vara efterklok. Tänk så mycket lättare det hade varit om jag testat detta när jag hade en annan resårbädd av märket Silver Reed. Då hade man kunnat ta en annan resårsläde och provat med och en annan resåravstrykare.

En Familia stickmaskin från 50-talet

Jag hade inte tänkt skaffa någon mer stickmaskin under 2010, men ibland kommer de ramlande av sig själv. Igår fick jag den här maskinen. En Familia de Lux från andra halvan av 50-talet. Den är mycket välhållen. Alla verktyg och instruktionsboken är med. Givaren berättade att den har tillhört hennes mamma som stickat mycket med den. Hon sjäv (givaren alltså) ville inte ha den, men ville inte heller slänga bort den. Det är jag glad för. Förutom maskinen fick jag med ett 70-tal mönsterblad avsedda för handstickningsmaskinen Familia.

Stickbeskrivningar till handstickningsmaskinen Familia.

Det är allt från sportgarnityr, bebiskläder, barnkläder, sockor, vantar till herrtröjor och damtröjor i många olika modeller. Jättekul för en sticknörd som jag. Det är inte bara nuförtiden som det  är svårt med stickbeskrivningar för stickmaskin. I ett brev daterat i december 1958 skriver företaget bakom Familia följande: ”Visserligen har det visat sig svårt att förmå garnaffärerna att lagerföra beskrivningarna, men sedan det bestämts att ditribueringen skall ske den vägen, få vi bedja Eder ha godheten att uppmana att Eder garnaffär ta hem dem i vanlig ordning”

Samma blad berättar att de har starat stickskolor på olika ställen i landet. Bland annat en i min stad. En fru Haraldsson står som föreståndarinna för en sådan stickskola. Adressen är längre ner på gatan där jag bor.

Ett reklamblad för maskinen (med vidhängande stickprov) berättar att just den maskinen jag fått kostade 465:- att inhandla.  Man kunde även köpa till en så kallad Duo tillsats (resårbädd) för 250:-

Jag sökte lite på nätet för att se om jag kunde hitta lite information om den här maskinen och fann följande:

”En sommar hade vi hyrt en liten stuga norr om Helsingborg utefter stranden med en liten skog runtomkring. Vi hade då börjat sälja Familia stickmaskin och firma Werner och Carlström i Göteborg som sålde Kattens garn, hade gått med på att trycka stickbeskrivningar för maskinen. Vi måste omarbeta handsticksbeskrivningar så att de passade vår stickmaskin och därför hade vi med stickmaskinen på semestern i Skåne och satt ofta bland mygg och fotogenlampa på kvällarna och stickade och skrev beskrivningar.  För övrigt hade vi gjort upp med Werner & Carlström att de höll oss gratis med 10 kilo garn varje kvartal som vi skulle ha vid våra visningar av maskinerna. Samma överenskommelse hade vi med Sjöbergs i Gävle för deras garn och Jacobsdals i Göteborg för deras garn. Det var kul. Alla tryckte stickbeskrivningar åt oss som vi levererade med när vi sålde våra maskiner. Familia stickmaskin var för övrigt fantastisk så till vida att man inte kunde tappa maskor. Det gick att blunda och sticka. Därför gjorde vi reklam över att vi sålde maskinen till Tomteboda blindinstitut bland annat.  Vi hade också en demonstratris i Östersund som inte kunde se och som visade maskinen för häpna människor.” (Hämtat från Gösta Strömdals reseberättelser.)

Själva stickmaskinen är tillverkad i Schweiz och har ett nålaavstånd på mindre än 4,5mm som våra standardmaskiner har idag. Jag har inte exakt kunnat avgöra om om det är 4mm eller 3,8mm som finstickarna har. Den har 161 nålar. Finns det någon som vet mer?

Nu återstår bara att se om det går att sticka med den!

Jag måste presentera en ny maskinstickningsblogg som jag delvis är inblandad i. Det är Kullerbyttans blogg. Kullerbyttan är en lokalgrupp för maskinstickare inom föreningen Sticka. Vi träffas en gång i månaden i Stockholm och det här med att träffas är faktiskt mycker roligt. Man blir väldigt inspirerad måste jag säga. Besök gärna både Kullerbyttans blogg eller om ni råkar vara i Stockholm vid en träff, kom förbi.

Mina resårbekymmer är inte lösta. Jag funderar på vad jag ska göra. Har lite ideér att testa så jag får väl återkomma och berätta. Igår lät jag resårbädden ligga och ägnade större delen av dagen åt att knåpa på en till faktasida till min hemsida. Den ska handla om DesignaKnit. Jag skriver här när den är utlagd så kan den intresserade titta.

En gammal elektronisk stickmaskin Royal/Knitmaster 500 med resårbädd

Här har vi min gamla elektroniska Royal/Empisal 500 med resårbädden SRP50, det vill säga föregångare till den Silver Reed-resårbädd som finns idag. Stickmaskinen är jättefint och stickar mycket bra. Den har jag testat, men resårbädden låg fortfarande nerpackad under en säng. Jag har haft ett antal stickmaskiner med resårbäddar och aldrig haft problem att få ihop dem när de en gång varit tillsammans. Däremot har det varit lite justerande och grejande när jag tagit resårbädd från en maskin och parat ihop med en annan. Jag trodde att de här två hörde ihop, men jag börjar undra. Resårbädden är helt klart i sämre skick än själva stickmaskinen.

Kopplingen mellan resårsläde och resåravstrykare

Det första jag noterade när jag satt upp resårbädden var att det inte gick att få till kopplingen mellan resårsläde och avstrykaren. De gick helt enkelt inte att få ihop. Resårbädden behövde höjas. Efter diverse skruvande på baksidan av resårbädden fick jag resårsläden att nödtorftigast koppla ihop sig med slädens resåravstrykare.

Nålarna ska inte gå att dra ut såhär i P-läge

Nålarna ska definitivt inte uppföra sig såhär i P-läge. Då ska de kollidera med varandra. Detta ledde till ytterligare skruvande och justerande i sidled. Man börjar göra denna justering i skruven som finns i fästet på huvudbädden. Av med dem och dra åt olika håll. När det inte heller hjälpte blev det mer skruvande baktill.

Skalan vid P och H-läget

Skalan vid P och H-läget stod mittemellan oavsett om man ställde in P eller H. När detta var fixat upptäckte jag att när jag drog ut nålarna på huvuvbädden längst ut i kanten så tar de i maskgallret på resårbädden. Det innebär att resårbädden är för hög och om jag sänker kan inte släden kopplas ihop….

Jag måste ha mat och lite stärkande dryck och en massa goda råd innan jag löser det här. Om det ens går. Jag börjar fundera på om resårbädden har legat av från huvudbädden och blivit skev på något sätt. Jag brukar kunna fixa resårbäddar.

Tröja stickad i garnet Delight.

Nu har jag lyckats bli färdig med de två tröjor jag hade tänkt ge döttrarna i julklapp. Den ena blev färdig i mellandagarna. Den andra blev klar i går och dottern fick den på sin födelsedag idag. Bägge två är likadana och bild på den senaste finns här ovan. De är stickade i garnet Delight från Dropps. Väldigt trevligt garn att maskinsticka faktiskt. Maskstorlek 8 ger en masktäthet på 29 maskor/10 cm och 39 varv/10cm. Till två tröjor i typ storlek 36 gick det åt 15 nystan garn.

Kragen är stickad i resår utifrån och in med större maskstorlek ytterst för att den ska ligga som en solfjäder. Riktigt snyggt blir det på. Jag lyckades glömma kameran hemma så jag kunde inte föreviga döttrarna i sina tröjor.

Jag har slagits av en ny insikt idag. Tröjor är varmare än koftor. Iallafall verkar alla min koftor vara för kalla för denna kyla. Även min allra varmaste stickad i shetlandsull. Måste vara öppningen mitt fram som är skillnaden. Nu har jag letat upp stora ute-tröjan som jag brukar ha på höstarna och äntligen blev jag lite varmare. Sockor på fötterna är inte heller så dumt.

Ett tag höll jag värmen genom att sticka på en av tröjorna som skulle blivit julklappar. En tröja är färdig, men yngsta dottern hann smita iväg med tröjan på sig innan jag hann ta fram kameran. Jag hoppas kunna fotografera nästa tröja innan den vandrar iväg till äldsta dottern.

Jag har hittat ett nytt stygn på min symaskin och med det kan jag sy ihop stickat så att det blir snyggt! Jag har försökt leta efter en bild men inte hittat någon. Det ser ut som ett sick-sackstygn men lite på sne. Husqvarna kallar det för elastisk söm och har man en husqvarna symaskin med sömnadsguide kan man välja Elastiskt tyg och sy ihop och se vad man får. Väldigt bra är det iallafall för jag tycker som sagt inte om att montera ihop för hand. Allra bäst är naturligtvis en linker, men min är trasig. Jag kanske ska sätta upp det på listan över saker som behöver fixas 2010.

Min Silver Reed 580 har fått ett nytt hem och näst på tur att säljas står den andra elektroniska Knitmaster 500. Så fort jag är klar med tröja nr 2 ska jag sätta upp den maskinen med resårbädden och gå igenom den ordentligt. Resårbädden har jag inte provat någon gång. Jag tror att jag behåller resårbädden att ha till min hålkortsmaskin. Men först ska allt gås igenom ordentligt.

Gott Nytt År alla läsare!

I mellandagarna har jag varit upptagen med att försöka få lite ordning på min halva av arbetsrummet. Där finns min stickmöbel med en stickmaskin uppsatt på en sida och sedan ett bord för symaskin på den andra sidan. Viktoria står framför fönstret. Vad som har hänt är att det har svämmat över med saker. Fler böcker som inte fått plats, dålig organisation på saker som har en tendens att bara samlas på sybordet så att jag inte kan använda symaskinen när jag vill. Alla mina stickmaskinstidningar låg i en hög på golvet eftersom det flyttade in garn där de låg.

Fullständigt ohanterlig bokhylla.

Så här såg det ut förut.

Ja, ni ser nog med egna ögon. Jag har länge varit på jakt efter någon möbel som skulle kunna vara praktisk, men så lätt är det inte. Men i somras när vi var på IKEA och letade kontorsstol till sambon hittade jag bordet Galant och en hylla som heter Mikael och som var tänkt att ställa ovanpå bordet Mikael. Galant finns i flera varianter så jag har mätt och mätt, och funderat och funderat. Så här blev det:

Bord och hylla från Ikea, de gamla hurtsarna ärkvar.

Och såhär ser den förut så ohanterliga hyllan ut:

Betydligt bättre plats i hyllan och runt om den.

Hurtsarna har jag behållt. Det verkar inte vara på modet med vettiga lådor just nu så mina gamla får duga trots att de är fel färg. Funktion är viktigare än färgen har jag resonerat. Nu återstår bara att transportera ner en låda med gamla pärmar till källaren och att bli av med allt förpackningsmaterial bord och hylla kom i.

Jag har handlat tre härvor med sockgarn av Caprifool. Garnet är från Blue Faced Leicester får från små gårdar i England. Spunnet lokalt där fåren bor. Kort sagt garn från får som mått bra! Kan kännas trevligt med all debatt som varit runt får som mår mindre bra. Caprifool färgar själv i små serier och visst är det läckert! Den röda färgen är djupare i verkligheten. Jag ska ge bort två härvor, men kunde inte motstå frestelsen att köpa en till mig själv. Fast det inte råder någon brist på garn i huset. Varken sockgarn eller annat. Nu återstår bara att veva fram ett par sockor.

Jag håller på att rensa upp för att få lite ordning i mitt arbetsrum. Jag har haft många böcker liggande i högar på golvet och nu var det dags att rensa upp i hyllorna för att se om allt gick att få in. Då hittade jag ett par böcker som faktiskt innehåller en hel del om maskinstickning. Brita Wassdahls Stickbok och Inez Svensson Formgivarnas stickbok. Utgivna 1987 respektive 1986.

Två böcker som innehåller en del om maskinstickning

Att Formgivarnas stickbok innehåller en del om maskinstickning är inte så förvånande egentligen. Många som lever på att designa och sälja stickat använder stickmaskin så det finns lite tröjor och koftor. Brita Wassdahl har ännu mer maskinstickning med. Här finns sockor, mössor och vantar. Mycket snygga faktiskt. Sedan finns kragar och tröjor och de ser ut som saker och ting gjorde på 80-talet. STORA axlevaddar. Modellerna ser mer ut som hockyspelare än vanligt folk ikädda finkoftan. Bägge böckerna förutsätter att man kan sticka på maskin, men speciellt i Wassdahls bok finns mycket att hämta.