Vikatextils blogg

Här i Uppsala är sista april en alldeles speciell dag. Chanpangefrukost, forsränning, picknick vid Ekonomikum, mösspåtagning vid Carolina, sång vid Gunillaklockan och därefter fest hela natten på nationerna. De sistnämnda började redan igår med kvalborgsfirande.

Själv har jag varit en sväng ner och tittat på forsränningen. Det är alltid roligt. Forsränningen består av diverse flytetyg som studenterna bygger ihop. Sedan gäller det att ta sig  nerför Fyrisån med en hel båt. På vägen finns kvarnfallet som inte brukar vara så nådig mot alla båtar.   Om ni vill se hur det kan se ut så klicka på länken. Det är en filmsnutt från sagda evenemang 2008.

Forsränning 2008 från YourTube

Sedan gick jag till en blomeraffär som sålde billiga penser. Så nu har jag sopat och planterat. Här är en av krukorna:

Penser i kruka på min uteplats

Jag fick en senkommen beställning på pulsvärmare som skulle vara lite längre än de jag har brukat sticka.  Det blev premiär för dessa på Brothern. Då gjorde jag en del upptäckte. Linda har ju klagat på att hon inte får till 2×2 reår något bra. Det förstår jag för beskrivningen i Silver Reeds manual är mycket bättre och ger en mycket bättre resår. Jag ska försöka tota ihop en beskrivning på detta så att även brotherägare kan få till något bra. Jag var också tvungen att dra ner maskspänningen för att få det ungefär lika fast som med Silver Reed. Det här verkar vara rätt vanligt att man får sticka på lite lägre maskspänning än vad man gör på en Silver Reed-maskin. Nu ska jag bara sy ihop pulsvärmarna så är de klara för leverans.

Muddar innan de är ihopsydda.

Deklarera 2010

Detta är vad min söndag har bestått av. En gång om året måste man gå igenom plastfickan med ihopsamlade kvitton, räkna ihop, kolla siffror med mera. Anledningen till denna möda är mitt pyttelilla företag som jag en gång startade för att sälja Knitware.

I övrigt har jag köpt knappar till bomullskoftan och ja, den kommer att bli använd. Jag har bestämt mig för att bortse från färgskillnaden. Jag har också fått beställning på muddar så jag har letat igenom hela mitt garnskåp efter det svarta alpacka-garn jag var helt säker på skulle finnas där, men icke. Det är helt bortsprunget. Blir till att ta en tur till garnaffären imorgon och inhandla det som behövs.

Nästan färdig kofta.

Nu återstår bara att fästa massor med trådar, fixa knappar och sy ihop lite kanter bak. Men jag är inte helt nöjd. Det blev inte så bra med två olika bottenfärger.

Färgskillnad mellan ärm och resten

Ibland bedrar snålheten visheten eller vad man brukar säga. Jag borde helt enkelt ha gått iväg och handlat en ny bottenfärg istället för att till varje pris använda det som fanns i skåpet. Hur mycket garn som helst men aldrig något som passar. Känns det igen?

Jag har fått tag på ett resårskydd till resårbädden! Jag hade nästan glömt hur trevligt det är. Det man stickar fastnar inte och man får ha sina ärmar i fred. Jag har alltid haft resårskydd till mina Silver Reed resårbäddar, men Brothern hade inga med. Jag har tvekat och tänkt att det nog var onödigt, men så slog jag till ändå när jag såg att Brothershoppen hade. Och det är jag mycket glad för.

Resårbädd med skydd.

Igår hade vi träff med Kullerbyttan i Stockholm. Roligt och inspirerande som alltid. Men vägen dit var ovanligt lång igår.

Jag åkte hemifrån före sju för att försöka orientera mig på den nya järnvägsstationen här i Uppsala. Jag hittade rätt perong och hur jag tog mig dit och satte mig på ett lokaltåg till metropolen Tierp. Jag var tillbaka i stan vid kvart i tolv och traskade upp till jobbet (tjugo minuters promenad), åt mat. Hann öppna datorn och kolla mejl. Sedan gick jag igen vid kvart i två tillbaka till järnvägsstationen. Den här gången för att ta samma lokatåg åt andra hållet, nämligen till metropolen Knivsta, där jag tillbringade resten av eftermiddagen. Därefter tog jag SJtåg från Knivsta till Stockholm och tunnelbana till Stickbutiken. Hem igen med nio-tåget. En buss här i stan och så hemma vid kvart över tio. Då var jag trött!

Med mig hem från Kullerbyttan fick jag följande ”slang”

skumgummiremsa.

Det är en nålbroms till LK-150. Motsvarar tryckstången på en metallmaskin, men den här kan inte kallas stång eftersom det bara är en lös remsa. Nu ska jag försöka klura ut hur jag ska få den på plats. Men inte ikväll. Jag tänker skjunka ner framför tvn och en dvd-film och sitta alldeles stilla hela kvällen.

Ibland tar det väldig tid för mig att få färdigt något.  Nu gäller det att få till framkanterna på bomullskoftan. Jag tycker att jag tagit upp maskor hur många gånger som helst. Eftersom stickbeskrivning gör på ett annat sätt än vad jag brukar göra tänkte jag att jag skulle testa något nytt. Ta upp tråden från rätsidan mellan maskorna. Först hade jag svårt att förstå vilken tråd det var. Jag började ett antal gånger tills jag tror jag hittade rätt tråd. Då plockade jag upp 148 maskor. När jag sedan sköt ut dem för att underlätta första varvet började jag fundera på om det överhuvudtaget skulle gå att sticka det. Så hårt satt det. Naturligtvis blev det tvärstopp. Bara att ta av allt och börja från början. Då gjorde jag som jag brukar göra och det gick betydligt bättre. Här är bildbevis! Nu är bara knapphålskanten kvar.

Ena framstycket klart med några stickprover på

Kanter är tråkiga att sticka så naturligtvis kunde jag inte låta bli att börja göra lite prover för nästa projekt. Garnet är en blandning av bomull och lin. Jag har köpt det av Surtanten som klagade över det här garnet förra sommaren.  En stor kon med blått och en stor kon med naturfärgat finns nu i mitt garnlager.

Först började jag med det undre provet. Det provet gjort i tuck. Det här garnet är inte lättstickat! Tvärtom. Det är tunnt och ändå behövs rätt stor maskstorlek i förhållande till garnets tjocklek. Jag blev inte nöjd med tucken. Mönstret framträder inte speciellt bra och garnet ser trött och slitet ut. Jag provar med spets tänkte jag, men var samtidigt lite tveksam. Man har ju hört hur svårt det ska vara att sticka spets i bomullsgarn och lin är väl inte bättre. Fast prova måste man. Det gick! Bra till och med.

Jag har stickat en del spets på Silver Reed och jag äger en spetssläde till min hålkortsmaskin Empisal 360, men Brother slår SilverReed när det gäller spetstickning med hästlängder.  Vinklar och vikter är två Vn man inte får glömma med Silver Reed och spetsstickning. Här gjorde jag ”fel” på bägge och lät stickningen gå ner mellan resårbädden och huvudbädden som vanligt. Jag hängde på kantvikter och så en liten vikt på uppläggningskammen och det gick hur bra som helst trots detta stumma garn. Imponerande.

Stickprov. Spets.

Det här är en blandning mellan Finspets och Normal spets. Mönstret har nr 199 i KH-970.  Nu har jag beställt spetsdelen till Silver Reed och ska försöka få in ett hålkortsmönster som jag bara inte kan sticka med min hålkortsmaskin. Det behöver omvandlas från Silver Reed-spets till Brother-spets och där kan kanske DesignaKnit underlätta. Det är avancerad spets och det är helt omöjligt för mig att få till det. Jag törs inte berätta hur många gåner jag försökt.

en ärm till bomullskoftan

Jag hade föresatt mig att sticka klart hela koftan under påsken. Som tur är har jag tagit några dagars semester så jag kanske går iland med det ändå. Idag på förmiddagen har jag producerat den första ärmen.  Den känns lite kort. Det är å andra sidan väldigt svårt att veta exakt eftersom alla kanter rullar sig. Det är ju inte helt lätt det här med att slå ihop två beskrivningar till en och fösöka tänka så det blir rätt överallt.

Ni ser rätt. Det är inte kameran som har krånglat till färgerna. Det är en annan bottenfärg på ärmen. Så blir det när man har förlite garn. Jag hoppas det inte kommer att se alltför tokigt ut.

Servetter med broderade påskmotiv

Efter en hel dags kämpande med datorn är jag äntligen igång med att brodera lite påskservetter till vår sedvanliga bjudning på påskdagen. Jag hade uppdaterat mitt broderiprogram med den påföljd att datorn vägrade att kännas vid symaskinens kortläsare. Stor suck. Som tur var har jag en snäll symaskinshandlare som lät mig komma in och använda deras dator och kortläsare.

Det är så praktiktiskt med broderimaskinen. Den sköter sig själv. Åtminstone ibland. Nu står den och broderar medan jag uppdaterar bloggen.

symaskin i färd med att brodera

Himla praktiskt! Tänk om stickmaskinen var lika självgående. Men en motor är dyr så det blir inget av det. Koftstickningen fortsätter snart. Därefter jag har diverse planer på att sticka en bomullstunika i ett garn jag köpt från Surtanten. Jag tror det blir jättebra!

För övrigt kan jag berätta att mitt ringande öra troligen beror på en trummhinna som buktar innåt och det går att bota säger min husläkare. Fast det kan ta några månader.  Det gäller alltså bara att beväpna sig med tålamod!

GLAD PÅSK ÖNSKAR JAG ALLA MINA LÄSARE.

Fram och bakstycke till kofta

Bit för bit blir koftan klar. Nu har jag stickat två framstycken och bakstycket. Återstår två ärmar. Nu är bottenfärgen slut så ärmarna kommer att ha en annan färg i botten. Bruna små lingon och gröna kanter blir det iallafall.

Det är något med mig och vår. Vi kommer inte överens. Näsan har börjat rinna och för någon månad sedan började mitt högeröra att tjuta helt av sig själv och tämligen energiskt. För många år sedan brukade jag och mina barn tala om våra julkatastrofer. De hände nåogt runt jul varje år i nog en fem-sex år. Ett år blev det tvärstopp i köksavloppet kvällen före julafton. Vi åt på papptallrikar och diskade bestick och glas i badrummet hela julhelgen. Ett annat år brann mikron 22 december. Stora lågor slog ut från  den,  brandvanaren tjöt, jag ryckte ut sladden och kastade vatten på den. För att upptäcka att sladden jag dragit ur gick till julsjtärnan….. Det gick bra! Men alla textilier i köket behövde tvättas och oj vad vi vädrade trots många minus. Sedan lugnade jularna ner sig och det är åtminstone fem år sedan det hände något dramatiskt runt julen. Den nya trenden verkar vara vårkatastrofer som bara drabbar mig. Tröttsamt är det, men efter vår kommer sommar och då har åtminstone snuvan gett med sig. Om örat ger med sig återstår att se.

detaljbild på ribbmönster som inte åker ihop

Här är en detaljbild på ribbmönstret som inte åker ihop som annan ribb gör. Bra till hela plagg.

Resårbädden inställd på H-läge. Sätt ALLA nålarna på huvudbädden i arbete. På resårbädden arrangerar man nålarna enligt följande: 111xx111xx111xx     Man använder avigsidan som rätsida.

Min kofta är stickad i Bramwells fine 4-ply med en maskspänning 6 på huvudbädden och 5.2 på resårbädden.

I brist på nyproducerat tänkte jag visa upp en kofta jag stickade för ca 8 år sedan till min yngsta dotter. Den hängde kvar i hennes garderob när jag tyckte att jag behövde något ”nytt” att sätta på mig för ett par dagar sedan.

Lila långkofta

Av någon anledning passar den faktiskt riktigt bra på mig.  Långkoftor hör väl inte till det som är allra mest modernt just nu men skön är den. Modellen är skapad i Knitware och själva ribbmönstret och idén till koftan är hämtad från häftet  ”The cardigan book” av Knitmaster.  Ribbmönstret är lite intressant för det är stickat så att ribben inte åker ihop. Om ni ser det här häftet så köp det! Jag har stickat flera koftor med utgångspunkt ifrån det.

Annars har jag satt igång med min bomullskofta.  Modellen har jag snickrat ihop i Knitware och sedan skulle jag kombinera den med en färdig beskrivning. Det blev en hel del räknande för att få ihop dem. Det här är också premiär för mönsterstickat plagg på Brothern och då upptäcker man att det finns mycket att lära om den här stickmaskinen. Hur nollställer man till exempel varvräknaren men har kvar mönstret på samma varv? Det var en av de problem jag ställdes inför. Sedan är det ju så att när man är helt självlärd, som jag är, så har man lärt sig göra saker på ett sätt och så kan man inget annat. Jag har väldigt svårt för delstickning av halsringningen, men inga problem med att delsticka hälen på sockor.  Här blev det mycket trassel och jag fick repa upp och så blev det fel och sedan lyckades jag tappa hälften av maskorna. Då började jag om. Jag ska repa upp det stycket. Det är ont om garn också.  Förhoppningsvis löser det sig. Andra gången jag stickade höger framstycke gick det mycket bättre.